Sänd ditt bröd över vattnet...

Under många år har Svenska Missionskyrkan haft kontakter och samarbete Öster ut. Rysslandsarbetet påbörjades 1880 och då ibland annat St. Petersburgsområdet. Sedan har det skiftat på många olika områden beroende på politiska och kulturella orsaker. Hela tiden har det dock funnits en längtan att bygga broar mellan länderna Öster om Östersjön och Sverige.

Ett konkret resultat av detta har varit satsningen Step of Fait. Under två år har Svenska Missionskyrkan tillsammans med Baptistunionen i Estland gjort sommarsatsningar i östra Estland - Narvaregionen. Grundtanken har varit att låta svenska, estniska samt rysktalande ungdomar samarbeta i evangelisation.

Detta har varit mycket framgångsrikt och utvecklande. Dels för de ungdomar som varit med, men också för relationen mellan de olika kyrkorna, för förståelse och respekt för olika livssituationer och kulturer, men framför allt för de människor som tagit del av, och tagit emot, evangeliet. 

Vi tror att detta sätt att bygga broar är mycket konstruktivt. Det innebär ett positivt beroende av varandra som utvecklar våra gåvor, fantasi, och vårt kristna uppdrag.

Step of Fath är något som kommer att fortsätta på olika områden. Till nyår 06/07 kommer ett tränings- och evangelisationsläger att hållas i Södra Estland. Vidare kommer detta arbete att fortsätta till sommaren 07 och så vidare. Har du frågor är du välkommen att kontakta Svenska Missionskyrkans missionsavdelning eller mig Göran Holmberg.

Med önskan om Guds välsignelse

Göran Holmberg
pastor/evangelist
goran.holmberg@missisonkyrkan.se

  _________________________________________________________

Step of Faith
Tre vittnesbörd från sommaren 2006

Jag reste till Estland på missionsresa med ett hjärta som inte visste vad som skulle hända. Jag hade aldrig varit i Estland förut och därför var det svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Men nu när jag har kommit hem ifrån resan är jag mycket nöjd med dagarna i Estland. Framför allt är jag tacksam till Gud vad han har gjort, han slutar aldrig att överraska.

Vi var 12 stycken svenskar och cirka 10 stycken från Estland som utgjorde teamet. En salig blandning på personligheter och gåvor, ungefär som i en miniförsamling. Under resan var jag med i vittnesbördsteamet som skulle vittna på mötena men vår viktigaste uppgift var att samtala med människor.

När vi hade vår första gruppsamling tänkte jag för mig själv: Gode Gud, hur ska detta fungera egentligen? Här sitter vi, sju människor, med olika språk, med helt olika personligheter och bakgrund. Hur har du tänkt egentligen Gud? Men det var så jag tänkte med min hjärna, men Gud såg på ett annat sätt.

Det vi hade gemensamt var att vi trodde på Jesus Kristus och ville berätta om honom för andra människor. Och det har vi fått göra, ibland korta samtal men ändå givande. Några människor bestämde sig för att ta emot Jesus i sina hjärtan, halleluja!

Det samtalet som jag minns mest och som jag bär med mig i mitt hjärta är ett samtal jag hade med en äldre man i Narva, Viktor heter han. Han sa att han trodde på sig själv, att han själv är hans räddning i livet. Men när vi frågade honom hur han ska rädda sig själv, den dagen han dör, svarade han: - Kanske Gud är räddningen den dagen.

Vi har sett mycket fattigdom och mött många trasiga människor i Estland men det som gläder mig är att se alla brinnande kristna som längtar och ber efter att Gud ska möta människor i Estland.

Jag är tacksam för att jag fick möjligheten att åka med till Estland och se vad Gud gör i människor i det landet. Jag skulle sammanfatta resan med några ord som en tjej i vår grupp sa en dag: Bedöm inte situationen med dina ögon utan se med Jesu ögon. Det är vad jag har lärt mig mest under dagarna i Estland, att försöka se med Jesu ögon.

Hälsningar ifrån vittnesbördsteamet

Daniel Johansson

  _________________________________________________________

Lovsång i Estland

En hälsning från Johan, Carolina, Olof, Bo, Christoffer, Erika samt Ilmar och ytterligare några från Estland. Förberedelserna för denna resa tog fart redan veckor innan avgång. Noter sorterades och rep planerades. Bön var en stor del av all förberedelse. Det var många sånger som vi skulle gå igenom och det var väldigt svårt att få en uppfattning hur det hela skulle bli när vi väl var på plats.

Resan till Estland gick bra och vi fick träffa resten av gruppen. Där vi bodde fanns även ett kapell där samlingar och finslipning av sångarna ägde rum. När vi hade samlingar deltog vi med lovsång.

Första gången vi skulle ut och äntligen få spela och sjunga var vi riktigt laddade inför uppgiften. Det ösregnade och vi fick ingen ström till ljudutrustningen, istället spelade endast Johan gitarr och resten stämde in i lovsång. Kanske var det för att inse att hur mycket vi än övar så vill Gud att vi överlämnar allt helt i hans händer.

Senare fick vi reda på att regnet var en välsignelse för folket vi var hos den kvällen och de hade bett till Gud om det. Gud har kontroll.

Nästa kväll och kvällarna därefter var det inte längre problem med vare sig ström eller regn och vi fick spela och sjunga tillsammans, det var underbart. Gemenskapen med en fantastisk grupp och närheten till Gud denna vecka gav en väldig styrka långt in i själen.

Det är en gåva från Gud att sjunga och spela, vi är väldigt tacksamma att få vara Guds verktyg och glada att vi fick chansen att sprida Guds rike genom sången och musiken i Estland.

Med vänliga hälsningar
Lovsångsteamet 

  _________________________________________________________

Take the shakles of my feet so I can dance…

”Prisa honom med puka och dans, prisa honom med stränginstrument och flöjt. Prisa honom med ljudande cymbaler, prisa honom med klingande cymbaler. Må allt som andas prisa HERREN! Hallelulja!” Ps 150:4-6

Tänk vad underbart att vi får prisa Gud på så många olika sätt. Tänk vad underbar att Gud har skapat oss alla så olika och olika gåvor har han gett oss som vi ska förvalta. Med dessa gåvor får vi får vi vara med och nå de som ännu inte känner Gud, tillsammans, på olika sätt, i Estland.

Mycket svett, traggel och muskelvärk var det i vårt dans- och dramateam innan vi var redo att gå ut och tjäna Herren. Teamet bestod av estniska och ryska ungdomar med stort hjärta och stor förtröstan på Gud. Det var deras fantastiska kämparglöd som gjorde att inlärningen gick över alla förväntningar trots att de flesta aldrig ens tagit ett danssteg förut.

Att använda dansen på outreach-mötena var inte alltid lätt eftersom vi var på platser i Estland där dans inte alltid är så uppskattat bland kristna. Men vi fick med Guds hjälp sprida en glädje som kunde gå in i hjärtat hos den gamla kvinnan som älskar dans och den unge pojken vars dröm är att få dansa. Här kan de få se att det finns ett forum i kyrkan även för dem. För Gud säger: Kom som du är!

Korsfästelsedramat de estniska och ryska ungdomarna fick lära sig blev lika mycket en påminnelse för oss i outreach-teamet som det blev ett rop till den onådda estniska kvinnan mitt i livet och missbrukaren på gatan om Guds fadershjärta för oss människor.

Jesus blir hånad, slagen och genomborrad av spikar genom sina handleder och det enda som finns när soldaten möter Jesu blick är kärlek. – Hur kan du säga nej till en sådan man?

Herren är god! Tänk att vi är värdiga att vara hans verktyg. Vi får vara med där det händer, där människor tar ett litet steg i tro, Step of Faith, och säger ja till att få förbön för en sjuk kroppsdel och där människor säger ja till att följa Gud!

Dans- och dramateamet genom
Magdalena Åsgärde 





Den svenska gruppen i Step of Faith framför vår buss.








Gränsöverskridande dopförrättning i gränsfloden Narva mellan Estland (till vänster) och Ryssland (till höger).







Några av de 16 ungdomar som bekände sin tro till Kristus i samband med dopförrättningen i Narva.


Aktuellt

Svenska Missionskyrkan