Rapport från Göran Holmbergs missionsresa till
Hebroni Pingstförsamling och Panzi Hospital 
Kongo Kinshasa juni 2009


Än finns det möjlighet…

Under ett antal dagar har jag haft förmånen att besöka Bukavu i Södra Kivuprovinsen Kongo Kinshasa. Grundtanken med detta besök har varit flera. Dels har det varit tre dagar semester då jag tillbringade tiden med vår dotter Maria Bard. Mycket av det som följer är ett resultat av hennes kontakter och arbete som projektansvarig på Panzisukhuset med inriktning på det sexuella våldet som råder i landet. Utan Marias kontakter hade det varit omöjligt att göra detta besök. Stort tack för denna hjälp.

Vidare är det en kallelse från Hebroni Pingstförsamling i Panzi . En pingstförsamling som ligger granne med Panzi sjukhuset.  Hebroni församlingen ingår CEPAC (pingstunion i Kongo Kinshasa). De flesta församlingar inom CEPAC ligger i östra Kongo-Kinshasa.   Församlingen har ca 1 400 medlemmar och lever med stark tillväxt. De bedriver en traditionell verksamhet samtidigt som den sociala dimensionen är mycket påtaglig. Inte minst med tanke på det politiska läget i landet och särskilt Kiviregionen. Många människor berörs av detta. Inte minst barn och kvinnor.

Panzi sjukhuset (som stöds av PMU-Interlife) har under ett antal år specialiserat sig på att hjälpa skadade kvinnor. Det mest påtagliga är det sexuella våldet som kriget för med sig. Varje dag kommer  tio nya kvinnor till sjukhuset för att få akut hjälp. Behandlingen blir oftast långvarig med tanke på de skador de erhållit i samband med våldtäcker samt hur de också har blivit utsatta för ytterligare våld i samband med detta.

I denna situation står Hebroni församlingen mycket nära Panzi sjukhuset. Församlingens pastor Efraim  Bidorho Baseme arbetar normalt tre dagar i veckan som sjukhuspastor. I samband med mitt besök har jag haft förmånen att följa honom i arbetet och fått en liten inblick i den situation man har att leva med.  Till detta ligger ett nytillkommet läger för kongolesiska regeringssoldaters familjer. Detta läger inrymmer ca 250 familjer med allt vad det innebär. Med tanke på den dåliga ekonomi som landet lever med blir det alltid de svagaste som lider mest. Detta kan man på ett påtagligt sätt se i detta läger. Inget är organiserat så att det fungerar. Panzisjukhuset fick i all hast bygga latriner för att hindra smittspridning av olika sjukdomar, distribuera viss mat, ordna vattenförsörjning och mediciner. Vidare har man utöver allt annat man lever med, använt sina kontakter så att andra NGO-organisationer kunnat bistå med  viss hjälp såsom tält, enkel elförsörjning  etc.  Hebroni församlingen försöker också hjälpa till med mat och andlig hjälp. Cirka 25 personer har redan döpts och gått med församlingen. Vid mina besök i församlingen har dessa familjer närvarat.

Det finns en viss skepsis inför detta läger. Dels för att regeringen inte tar sitt ansvar. Vidare är det lika ofta regeringssoldaterna som bedriver plundring, sexuellt våld såväl som gerillan. Vid samtal med initierade personer påstår man att regeringstrupperna står för ca 60 % av våldsdåden mot kvinnor och barn. Kunskapen om detta gör att dessa familjer får betala ytterligare ett högt pris, då man anser att männen undergräver och förstör för den egna nationens invånare. I denna smältdegel står man som församling och sjukhus, samtidigt som evangeliet talar om ”jag var hungrig, törstig, naken, husvill…” Frågan blir: Vad gör man?

Doktor Dennis Mukwege som under det sista året fått en mycket framträdande plats i olika media (i Sverige och inte minst internationellt) på grund av det arbete man gör för dessa skadade kvinnor, fick vid en middag frågan: ”Vad är det som driver dig till att göra detta arbete, som gör att du inte ger upp då våldet bara tilltar? Svaret kom blixtsnabbt: ”Om du inte har kärlek till dessa människor kommer inget att fungera, men kärlekenkan förändra det mest omöjliga…”

Uppenbart är doktor Mukweges inställning en av hemligheterna till  att många kvinnor kan återkoma  till samhället fysiskt, andligt och socialt. Att man får uppleva hur värdigheten som kvinna återupprättas, att en grundsten i det sociala samhället på nytt kommer i funktion.  Doktor Mukweges framtidstro är påtaglig samtidigt som han är mycket verklighetsanknuten och förstår att man måste hantera verkligheten på ett målmedvetet sätt. Han sa: ”Det är nu vi måste verka. Nu har vi möjligheten till att påverka vårt samhälle. Om vi inte gör det nu kan det bli försent. Låt oss därför ta vara på möjligheten”.

CEPAC har ett mycket stort inflytande i regionen.  Enbart Bukavu har ca 1.3 milj. invånare. För tio år sedan var det 300.000… Tillväxten beror till stor del på krigssituationen. Människor flyr landsbygden eftersom de känner sig osäkra där. I Bukavu finns 64 pingstförsamlingar och många av dem har en påtaglig påverkansfaktor på både medlemmar men också hela samhällsstukturen. Vid ett frukostmöte med svenska ambassadens attaché i Kinshasa, Jörgen Öberg, underströk han detta. Hans bild av situationen är att kyrkan i denna regionen snart är  den enda parten som har tillträde till samtal, till de stridande parterna.  Man lyssnar till vad pastorer/kyrkoledare säger. ”Betydelsen av att engagera de unga i ett konstruktivt arbete är en preventiv tanke som man måste ge support åt…” Vid samtalet framgick det att han var väl informerad om Svenska Missionskyrkans fotbollsprojekt i Brazzaville eftersom han deltog i Gothia Cups högtidliga invigning för något år sedan. Han kände till att ett fotbollslag kommer att delta i Gothia Cup i år. Han frågade: ”Vore inte detta en fantastisk tanke, att exportera detta projekt, även till denna region där så många unga män blir involverade i både krig och annan kriminalitet?”

Vid ett möte med CEPACs ledning och dess President Pastor BanYene Bulere framkom behovet av att engagera den unga generationen så att de kan skyddas från den negativa påverkan som samhället ger och då särskilt den militära delen. I samtalet kom fotbollsprojekt på  tal som Svenska Missionskyrkan bedriver i Kongo Brazzaville och nu också håller på att starta i Kongo Kinshasa. När man hörde talas om detta blev den omedelbara reaktionen: ”Det här är inressant! Kan vi få vet mer om det?” Jag svarade att jag åtminstone ska vidarbefodra detta till kyrkans ledning. Sport har varit ett tabuområde för CEPAC men nu kommer man att föra fram denna fråga vid nästa centrala administrationsmöte. Man frågade om jag hade möjlighet att närvara för att på så vis informera om hur vi arbetar i Sverige men också i Ryssland och i Kongo Brazzavilel. Av praktiska skäl gick det inte, men kanske kan det vara en öppning i den ekumeniska gemenskapen i Kongo Kinshasa?

Låt mig ge tt paradoxalt exempel på kyrkans inflytande i samhällsstrukturen. Manskulle åka upp till Norra Kiviprovinsen i området Goma. I höstas var det mycket oroligt där. En av pastorerna kontaktade då en gerillaledare och frågade om man tänkte anfalla en by man skulle besöka. Svaret blev: ”Åker ni idag och i morgon är det inga problem” Många liv räddades och anfallet dröjde ytterligare en tid.

Under besöket har jag haft förmånen att få närvara och träffa många inflytelserika personer från olika biståndsorganisationer i Bukavuregionen men också lokala officiella regeringsdelegater. De flesta har varit civila organisationer men jag har även mött FNs fredsbevarande bataljon från Pakistan.

Det verkar som om Panzi Hospital och CEPAK har stort förtroende i regionen. Man räknar med och respekterar den insats de gör.

Under besöket i Bukavu har det blivit mycket förkunnelse och workshops. Totalt vid tio tillfällen. Stor tacksamhet till Gud för denna möjlighet.

Kyrkan arbetar i högsta grad på att försoning ska skipas. Om människans hjärta blir förvandlat inträder något annat. Därför brinner Doktor Mokwuge för att evangeliet i dess fulla kraft skall spridas så mycket som möjligt och som han sa:  ”Låt oss därför ta vara på möjligheten. Vill ni vara med?”

Göran Holmberg


















































































Aktuellt

Svenska Missionskyrkan