Svenska Missionskyrkan 
kyrka för 2000-talet

Svenska Missionskyrkan vill idag, tillsammans med andra kyrkor och samfund, möta människors längtan efter tro, hopp och kärlek med budskapet om Jesus Kristus. En kyrka som vill erbjuda rum för livet mitt i ett samhälle med människor med olika tro och livsåskådning.

Missionskyrkan, som tidigare hette Svenska Missionsförbundet, föddes i 1800-talets väckelse- och demokratirörelser, där hela samhället stod i en brytningstid. Uppkomsten har oftast beskrivits utifrån teologiska frågor – församlingen, nattvarden, försoningen. Men dessa frågor kan också tolkas in i det uppbrott som skedde i hela samhället, där människors egna ställningstaganden betonades. Med den historiska bakgrunden och stora förändringar under 1900-talet söker Missionskyrkan idag sin identitet som kyrka för 2000-talet

Så kom Missionskyrkan till på 1800-talet
Debatten om vem som kan tillhöra den kristna församlingen fördes mot bakgrund av att medborgarskap var detsamma som kyrkotillhörighet och att det var en medborgerlig plikt att ta nattvarden. Det var där frågan ställdes: Vad är en kristen församling? Svaret blev: Den består av dem som själva bekänner sig som kristna – med udd mot det dåtida statskyrkosystemet, tvång och överhet. På 1860-talet började en framväxt av församlingar utanför statskyrkosystemet. Då hade redan baptistförsamlingar (de som menar, att man bör döpas först sedan man bekänt sig som kristen) börjat bildas. Från England och USA kom Metodistkyrkan och Frälsningsarmén.

På samma sätt kan frågan om försoningen ses ur perspektivet av den framväxande demokratin: Den stränga förkunnelsen på den tiden om en vred Gud, som människorna i rädsla måste huka sig inför, hade mycket att göra med statskyrkan och dess präster som en del av överhetssamhället. I budskapet om att Gud är den kärlek som ger sig själv för att försona en brusten värld, vågade enkla människor räta på ryggarna och fick ett nytt värde. Att komma till tro framställdes ofta som att vara väntad hem av en kärleksfull Gud med öppna armar. Detta skapade också en ny människosyn med starkt samhällsengagemang i demokrati och sociala frågor.

Människor läste Bibeln och ville vara myndiga att själva ta ställning och tolka Guds ord. Den enskildes frihet hävdades både inför bibelstudiet och i den kristna församlingen. Tydligast blev det i dopfrågan, som var den tidens stora splittringsfråga mellan baptister och lutheraner. Missionsförsamlingarna valde en öppenhet för olika doptraditioner. Drömmen handlade om en enda kyrka med en mångfald av uttryckssätt och tolkningar av tron. Den öppenheten är bara möjlig om församlingen har ett tydligt centrum, Jesus Kristus, som är större än olika uppfattningar.

Dessa historiska grunddrag blev tydliga kännetecken för den kyrka som nu är Svenska Missionskyrkan.

Snabba förändringar från 1960-talet
1951 fick Sverige sin första religionsfrihetslag, med frihet att välja den kyrka man ville tillhöra. Missionskyrkan förändrades snabbt och markerade sig som en öppen kyrka med inbjudan till alla människor i samhället. Gamla kyrkor och missionshus behövde ersättas. Från 1955 och framåt byggdes flera hundra nya kyrkor, både i nya förorter och uppväxande samhällen. Ännu fler byggdes om och till med nya lokaler för att svara mot en ny tid, främst för att klara ett växande ungdomsarbete.

Förändringarna, både i samhället och i de olika kyrkorna, har varit så stora att knappast något av skälen till stridsfrågorna från 1800-talet är aktuella idag. Överhetssamhället har fallit, statskyrkosystemet är borta, de som idag söker sig till trons liv i gudstjänst och nattvard gör det som ett fritt val. I 2000-talet vill Missionskyrkan tillsammans med andra kyrkor och samfund möta människors längtan efter tro, hopp och kärlek med budskapet om Jesus Kristus.

Tydlighet och öppenhet med centrum i Jesus Kristus
Om 1800-talet präglades av olika tolkningsfrågor och sökande efter frihet från påtvingade trosdogmer, ställs frågorna om kristen tro idag från en annan utgångspunkt. Mitt i flödet av livsåskådningar som blandas med varandra och där många frestas att komponera en tro som den passar bäst, behöver det genuina i kristen tro förkunnas tydligt. Den viktigaste frågan för den kristna kyrkan blir då inte det som skiljer olika kyrkor från varandra, utan det som förenar: tron på Jesus Kristus.

I Missionskyrkans konstitution från 1999/2000 kan de grundläggande frågorna kännas igen, nu uttryckta för att svara mot den kristna kyrkans situation idag: en fri och öppen kyrka mitt i ett samhälle med människor med olika tro och livsåskådning, där många känner främlingskap för kyrka och kristen tro.

Inledningen till Missionskyrkans konstitution är ett bibelteologiskt dokument, Trons grund och innehåll, som beskriver kristen tro som den kan kännas igen i de flesta kyrkor. Den visar på huvudlinjen i förkunnelse och undervisning.

Grundsatserna beskriver Missionskyrkans församlings- och kyrkosyn, där det betonas att församlingen är byggd på Bibeln och bestäms av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.
Tydlighet förenas med öppenhet och mångfald: varje enskild kristen har frihet att tolka Guds ord. Församlingen har utrymme för människor med olika uppfattningar och traditioner, exempelvis i dopfrågan. Detta perspektiv gör också att Missionskyrkan har en tydlig ekumenisk målsättning och ett starkt engagemang för den kristna kyrkans enhet: erkännande mellan kyrkorna, söka vägar för kyrkogemenskap eller samgående, underlätta den lokala enheten på varje ort.

Församlingsordningen beskriver vad gudstjänsten är, hur det går till med dop och nattvard samt hur alla kan vara med och besluta demokratiskt. Kyrkohandbok för Missionskyrkan från 2003  är en gudstjänstbok som också ger ordningar för dop, vigsel, bikt, begravning och andra akter i församlingen.

Psalmer och Sånger är den gemensamma psalmboken för sju kyrkor och samfund. Den första delen, 325 psalmer, är gemensam för alla kristna kyrkor i Sverige.

Den kristna kyrkan har framträtt på olika sätt genom historien. Det som är gemensamt i alla tider är att kyrkan alltid har framträtt med budskapet om Jesus Kristus och varit synlig, tydlig och handlande i samhället och den egna tiden. Detta är utgångspunkten när Missionskyrkan vill forma en kyrka för 2000-talet – en kyrka i förändring.

Ekumenik – enhet mellan kristna kyrkor
Missionskyrkan har en tydlig ekumenisk profil. Konstitutionen visar på en ekumenisk hållning och har målsättningar med vilja till samarbete eller samgående med andra kyrkor.  Detta följer av en grundläggande uppfattning att enheten mellan kristna är viktigare än det som skiljer. Missionskyrkan hörde till grundarkyrkorna av Kyrkornas Världsråd 1948 och arbetar aktivt i Sveriges Kristna råd, där ett 25-tal kyrkor i Sverige är med.

På många lokala orter finns det ett samarbete mellan olika kyrkor genom lokala ekumeniska råd. Men Missionskyrkan har också bildat gemensamma församlingar på många platser, främst tillsammans med Baptistsamfundet, Alliansmissionen och Metodistkyrkan.

Nära samverkan finns också med Svenska kyrkan, både i samarbetskyrkor, där gudstjänstliv och allt annat arbete sker tillsammans, och andra former av regelbunden samverkan. En ömsesidig ekumenisk överenskommelse med erkännande av varandras präster, pastorer och diakoner, som ska underlätta samarbetet mellan lokala församlingar i Missionskyrkan och Svenska kyrkan, publicerades i oktober 2004.
 
Lokalförsamlingen är grunden
Missionskyrkan är en gemenskap av självständiga församlingar, som lever i samhörighet med varandra och delar de gemensamma uppgifterna. Den lokala församlingen blir synlig och tydlig i omgivningen när den firar gudstjänst, vittnar om sin tro, erbjuder barn- och ungdomsarbete (genom SMU, Svenska Missionskyrkans Ungdom) eller handlar i samhället i diakonalt arbete. Församlingsmötet beslutar om riktlinjer för arbetet, om ekonomi samt väljer styrelse och beslutar om att kalla pastor. Ledningen för församlingen är ett samspel mellan styrelse och församlingsföreståndare/pastor.

Vägen in i kyrkan
Genom Guds ord, dopet och nattvarden inbjuds var och en som vill följa Kristus och växa i tro att dela församlingens liv och gemenskap. Öppenheten för olika traditioner och uppfattningar syns särskilt i dopet: barndop förekommer mest, men de föräldrar som vill att barnet självt senare ska kunna ta ställning till dopet erbjuds barnvälsignelse. Dop och tro eller tro och dop är vägen in i kyrkan, även om dopet inte är ett absolut krav. Öppenhet finns också för den lokala församlingen att besluta om att välkomna små barn som medlemmar på föräldrars önskan. Det kan ske i samband med dopet, men senare i livet ska tillfällen ges att bekräfta den egna tron och medlemskapet.

Vem betalar kyrkan?
Församlingslivet bygger på enskildas frivilliginsatser, offermedel och insamlingar. Det mesta samlas in via postgiro eller vid särskilda offerdagar, men kollekten i gudstjänsten är både en nödvändig inkomstkälla och en symbol för allt offrande, där var och en ger efter sin möjlighet. Ett komplement är att låta kyrkoavgiften gå till Missionskyrkan via skatten. Dessa pengar går nästan helt tillbaka till den egna församlingen. En liten del fördelas som stöd till andra församlingar eller för pionjärprojekt.

Gemensamma uppgifter
Församlingarna har gemensamt ansvar för utbildning av pastorer, diakoner och missionärer. Man delar också ansvaret för stöd till de lokala församlingarna med utbildning och undervisning, ekonomi där det särskilt behövs, pionjärinsatser och möjligheten för varje församling att erbjuda konfirmationsundervisning, vigsel och begravning. Den internationella missionen och samarbetet med en rad systerkyrkor i olika världsdelar är också gemensamt för församlingarna.

Kyrkokonferensen är Missionskyrkans högsta beslutande organ. Där beslutas om det gemensamma arbetet och där väljs kyrkostyrelsen, som tillsammans med missionsföreståndaren ska leda arbetet. Konferensen ger också rekommendationer för församlingarnas arbete.

Missionskyrkan är indelad i sju distrikt med en distriktsföreståndare i varje. Inom sitt område har distriktsföreståndaren samma uppgifter som missionsföreståndaren – att svara för samordning och tillsyn, främja förkunnelse och gudstjänstliv samt vaka över att mångfald och öppenhet finns i varje församling.

Varför är kyrkan?
I 1800-talets samhälle ställdes frågan ”Vem är kyrkan?” Inför 2000-talet väcks en annan formulering: ”Varför är kyrkan till?” I den nya konstitutionen för kyrkan och lokalförsamlingarna, ställs kyrkans uppgift i centrum. Varje församling arbetar nu i Uppdraget – Mission 2000 med vad som är de viktigaste uppgifterna för den egna församlingen och hur det gemensamma ansvaret i vårt land och i missionssamarbete med kyrkor i andra länder ska uttryckas. Frågan är hur församlingen, Kristi kropp, vittnar om sin tro, blir tydlig, synlig och handlande i 2000-talets Sverige.

Fakta:   Svenska Missionskyrkan
Bildades år 1878 genom att församlingar slöt sig samman, först för att ta ansvar för pastors- och missionärsutbildning. Under de första tio åren utvecklades Missionsförbundet till en fri kyrka. 
Erik Jakob Ekman var den förste missionsföreståndaren under 25 år.

Paul Peter Waldenström påverkade starkt teologi och förkunnelse, missionsföreståndare 1907-17.
Carl Johan Nyvall, senare distriktsföreståndare i Värmland, betydde mycket för församlingslivets utveckling. 

697 församlingar i  7 geografiska distrikt.
136 500 deltagare i gudstjänster och andra arbetsformer.

Kyrkokonferensen väljer kyrkostyrelse, missionsföreståndare och distriktsföreståndare.
Missionsföreståndaren är kyrkans andliga ledare och främste företrädare. 

Ungdomsarbetet bedrivs av SMU, Svenska Missionskyrkans Ungdom.

Internationellt missionsarbete bedrivs i samarbete med kyrkor i Costa Rica, Ecuador, Estland, Indien, Japan, Kina, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Nicaragua, Pakistan samt kyrkor i Litauen, Polen, Ryssland, Tjeckien, Ukraina och Mellanöstern.

Missionskyrkan, Pingströrelsen och Katolska kyrkan är de största svenska kyrkorna efter majoritetskyrkan, Svenska kyrkan.


2004-12-20
Per-Magnus Selinder


Svenska Missionskyrkan