Eftertankar
Vi går nu upp till Jerusalem

Vi har knappt hunnit packa ner krubban, julstjärnan och de andra julprydnaderna i sina respektive lådor när vår fyraåring kommer inrusande och förtvivlat söker vår uppmärksamhet; ”Mamma, mamma varför dödade de Jesusbarnet?!”  Under helgerna i december har vi samlat barnen och några av deras kompisar hemma hos oss för att sjunga, rita och pyssla kring julens tema. Barnen har fascinerats av julevangeliet som vi har läst ur en fin barnbok som mormor skickat, så visst, jag inser snabbt att min dotters förtvivlan är äkta. Suckande undrar jag nu vem som gått handlingarna så snabbt i förväg. Jag har knappt hunnit läsa för dottern om Jesus uppväxt - så hur skall jag nu förklara detta, undrar jag?!

När Jesus själv försökte förklara för sina lärjungar om det lidande och den död som väntade honom när de väl kom fram till Jerusalem (Mark 10:32-45) blev även Jakob och Johannes oroliga och olyckliga. Det var nog inte så lätt för lärjungarna att ta till sig det Jesus ville förmedla när deras egen förlust skulle bli så stor: de skulle snart vara tvungna att ta farväl av deras gode vän.

Guds plan kunde inte ens Jesus råda över och kanske var det till och med så att inte heller Jesus fick svar på alla ”varför”, utan ofta fick böja sig under villkoren; ”Gud har tänkt det så” eller ”Därför att Gud vill”.  Jakob och Johannes försökte i sin förtvivlan få bekräftat att de skulle få en särskild plats bredvid deras vän i himmelriket.  Men Jesus svar visade att det fanns en gräns för mänskliga överrenskommelser. Lärjungarna fick lära om ordningen i det himmelska riket och hur man skall förhålla sig till varandra.  ”Den som vill vara stor, skall vara de andras tjänare. Den som vill vara först skall vara allas slav”.  Ja, det är ju inte precis någon bekvämlighetsteori som Jesus förespråkar.

Min dotters raka fråga kräver ett ärligt svar, så jag kan inte göra annat än hoppa fram cirka femtio sidor i barnbibeln och läsa för henne om Jesus väg till Jerusalem. Sen försöker jag trevande ge en bild av att det som mänskligt sätt verkar vara en sådan förlust ändå i Guds tjänst kan bli till kärlekens seger.  Att den Gud jag tror på inte är en avlägsen opersonlig makt, som finns långt borta, utan en Gud med erfarenheter av det mänskliga livets villkor i alla dess bästa och värsta delar.

När jag sen ligger i min egen säng samma kväll tänker jag på att dottern varken fått ett enkelt eller uttömmande svar på sin fråga. Annars brukar vi vara noga med att granska och beskriva så tydligt som möjligt det som finns i omgivningen. Men det är inte alltid så lätt att beskriva den egna upplevelsen av att världen är större än den egna omgivningen. Hur hittar man begrepp som kan förklara det som inte går att ta på? 

Inom vår kristna tradition har vi inte velat använda namn på Gud utan det är genom berättelser som var och en får tolka, eller börja ana. Jag kan inte låta bli att undra vilken erfarenhet hon själv kommer att få, eller inte få, av det som jag kallar för Gud och som för mig i Jesus fått ett ansikte. Kanske kan jag en dag bättre förklara för henne att jag anar Guds ansikte även i hennes ansikte, liksom i hennes indianska kompisar här i Kyrkornas Regnskog i Costa Rica där vi bor - att det gudomliga finns i allt som omger oss och varje människa jag möter kan vara ett gudsmöte. Att utmaningen kanske finns i att se vad Gud gjort i var och ens liv och att det inte alltid är de som använder de religiösaste orden som ger uttryck för en gudserfarenhet.

Jag vänder min om i sängen och erkänner för mig själv att det är svårt att hitta ett mera konkret språk för att förklara den erfarenhet som jag kallar för Gud. För Gud är verb och inte substantiv, som den guatemaltekiske sångaren Arjona sjunger i sin välkända låt, som så ofta spelas i radion här.



Marine Hedström-Rojas


antropolog från Uppsala, bosatt i Costa Rica, Centralamerika, där ansvarig för ett skolboksprojekt som stöds av Svenska Missionskyrkan







De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: "Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." -"Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han. De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster." Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?" De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill." När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Mark 10:32-45

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan