Eftertankar

Varför vågar jag inte lite mer?

Det finns alldeles för mycket jag inte vågar göra. Bara för att jag lite för ofta tänker på vad andra skulle tycka eller tänka om jag sade eller gjorde si eller så.

Egentligen är jag nog inte ensam om detta. Rädslan att inte våga tycks finnas hos oss alla men alldeles för sällan pratar vi om det vi verkligen skulle vilja vara, stå upp för eller göra.

Vad skulle hända om vi lite oftare visade vad vi tycker och tänker i en given sekund? Beror tvekan på att slippa riskera kallas impulsiv eller oreflekterad?

Petrus, en av lärjungarna, är ett spännande exempel på en person som tycktes våga. Visserligen fick han uppleva vad ett svek smakar. Jag tänker på när han i gryningen sade att han inte kände Jesus trots att de följts åt under tre år. Men det hindrade inte Jesus från att ge Petrus en ny chans vid ett senare tillfälle genom att fråga hur det var med vänskapen dem emellan.

Jag kan bara konstatera att Petrus många gånger verkade ha modet att våga när andra i stunden tvekar.

Den här veckan läser jag om när Petrus och några till följer med Jesus upp på ett högt berg för att be. Och när Jesus förvandlas på berget vill Petrus genast bygga hyddor. Fast han inte ens förstår hela sammanhanget.

Petrus verkar inte ängslig för vad andra tänker om honom. Han gör det han tror på i stunden och jag undrar - är det inte det som gör oss mänskliga? Blir det fel kanske det inte är så farligt heller. Det är ju bara att göra om det – fast på ett annat sätt.

Tillbaka till Petrus när han är på förklaringsberget. Tänk om Petrus iver att bygga hyddor helt enkelt handlade om att han undermedvetet ändå anade vem Jesus var. Och då ville han göra det bästa för Jesus.

På söndag är det Kristi förklaringsdag! Texterna utmanar med frågan: Hur känner vi igen Jesus?

Tänk om våra svar gör oss lika entusiastiska och brinnande som Petrus tycktes bli när han kom på att bygga hyddor. Vad kan inte då hända?

Kanske ska vi helt enkelt utmana varandra den här veckan. Att våga göra det som lusten väcker! Och dessutom dela tillfällena när vi känner igen Jesus – mitt ibland oss!


Elisabeth Lindgren


trivs när jag får upptäcka vär(l)den i livet
 - arbetar just nu som utbildningskonsulent i Missionskyrkan








Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Moses och Elia som visade sig i sin härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus:
”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” - han visste inte vad han sade. Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. En röst hördes ur molnet:
”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom”, och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.

Lukas 9:28-36


Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan