Eftertankar
Tack!

– Tack! Tack så hemskt mycket! Det var verkligen snällt, annars hade det dragits på min lön.

Jag hade köpt te och en macka på Centralen i Stockholm i väntan på nattåget mot Norrland men när jag fick tillbaka växeln på en femhundring stämde det inte riktigt.

– Nu blev det nog en hundring för mycket tillbaka, sade jag och sträckte fram en hundralapp till den unga kvinnan vid kassan.

Hon tittade förvånat på mig men när vi undersökte kvittot gemensamt fann vi båda att något hade blivit fel. Samtidigt berättade hela hennes ansikte och kroppsspråk om att hon begrep att det nu var tack vare en annan person som hon inte skulle komma att drabbas av misstaget. I det ögonblick hon förstod att detta dessutom inte var en självklarhet eller något hon kunnat rätta till själv kom det ett spontant ”Tack!” över hennes läppar.

Väl hemma igen tänkte jag på de Thailändska bärplockare som lockats till mina hemtrakter i somras för att söka lyckan i de svenska skogarna. Tillgången på bär i år blev inte den de förväntat sig och för varje dag som gick växte deras skulder för mat och boende. Många hade dessutom lånat pengar till resan som de nu skulle få svårt att betala tillbaka, andra hade satsat sina sparade slantar. Helt utblottade fick de till sist flytta in i en idrottshall och fick hjälp av kommunen. Hela situationen skapade en hel del nyhetsrubriker och blev till sist en politisk fråga.

Men bland alla protester och klagomål blev en thailändsk kvinna intervjuad i TV som uttryckte sig annorlunda. Jag kände stort medlidande med henne men blev förvånad över hennes vördnadsfulla gest och att hon verkade så känslomässigt berörd. Denna utländska kvinna sade något som jag aldrig hört en enda svensk säga:

– Tack så hemskt mycket svenska myndigheter!
Och när hon sade det var det nästan som om jag skämdes lite grann för i det ögonblicket förstod jag att hon förstod något som jag själv inte förstått. Här har jag levt ett liv i välstånd och överflöd och om jag någon gång varit sjuk eller i ekonomiska svårigheter har jag alltid kunnat räkna med hjälp. Inte har jag tackat svenska myndigheter för det.

Och vem ska man egentligen tacka? Om man tror att universum kommit till genom en slump och att livet blivit till genom lyckliga omständigheter borde man väl tacka slumpen eller omständigheterna? Kanske borde Arja Saijonmaa i stället sjunga på sin klingande finlandssvenska: ”Jag vill tacka slumpen som har gett mig så mycket.”

På så sätt tänker jag att tack och tro hänger ihop. Den som inte tror något kan heller inte vara tacksam. Kanske tänkte de nio spetälska som inte återvände trodde att de själva var orsak till sin nu nyvunna hälsa. I en kultur och historisk kontext när man ständigt frågade efter vem som syndat och gjort fel om någon var sjuk var det kanske inte så konstigt att tro att om man bara gjorde rätt skulle man också kunna bli frisk. Men en av de tio, en utlänning, verkar ha begripit bättre: Hans räddning berodde inte på något han själv hade gjort utan på något som Gud gjorde i hans liv! Att han blev fri från sin spetälska berodde inte på att han gick till en dåtida hälsokontroll utan att han, den som sände iväg honom hade det yttersta myndighetsansvaret.

Skulle man nu avslutningsvis gå till aktuell lyckoforskning av Martin Seligman m.fl. förefaller det dessutom troligt att mannen som återvände till Jesus inte bara blev frisk utan också fick en helt ny mening i sitt liv. Jesus bekräftar honom och att det inte är tron på vare sig prästen, hälsoundersökningen eller själva vandringen dit som hjälpt honom. Det är tron på ett sammanhang mellan den som skapat världen, Jesus som unik person, och den ende som verkligen kan hjälpa. Den tron gör också att man inte behöver ligga kvar framstupa inför Jesu fötter längre:

– Stig upp och gå. Din har hjälpt dig.


Per-Daniel Liljegren


Ordförande i Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, skolchef i Sorsele kommun men bor i Storuman. Skulle vilja utvecklas som amatörprofet






Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen.

När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!”

Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena.

En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.

Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?”

Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan