Eftertankar

Semester och återhämtning?

Hur skulle du reagera om en nära vän sade till dig:
– Följ med mig bort ett tag och så du kan vila upp dig lite i stillhet och ensamhet.

Vad skulle du tro om du sedan mötte fem, tio eller kanske femton tusen människor som stod och väntade på er där i ödemarken? Hur skulle semestern kännas om du sedan fick följande uppgift till råga på allt:
– Nu ska du ge alla besökare mat.

Trött och sliten och uttömd på alla resurser skulle jag säkert undra:
– Skulle vi inte ha semester?

För några år sedan avslutade jag flera års tjänstgöring som lärare med ett flertal projekt och mer eller mindre krävande uppdrag och arbetsuppgifter. Eftersom jag inte hade en aning om hur jag nu skulle få min försörjning blev jag glad när Svenska kyrkan undrade om jag kunde vikariera som kantor under sommaren. Kantor i glesbygd, det kan ju inte vara så ansträngande, tänkte jag och antog glatt utmaningen.

Trots att jag är uppväxt inom frikyrkan har jag sällan varit på så många gudstjänster under en period, upp till fyra på söndagarna, helgsmålsbön, onsdagsmässa, sjukhem, äldreboenden, camping, begravningar, vigslar, personalträffar och mer därtill – och folk kom det också – mitt i sommaren – eller kanske just därför. Skulle detta bli min semester?!

Men på något underligt sätt upplevde jag både stimulans och rekreation samtidigt. Tänk att till och med få lön för att göra något jag älskar, att få motion i arbetet och ofta mat och dryck. Vad saknade jag egentligen? Det var en märklig form av ”återhämtning”. Gud ”hämtade mig åter” till sitt hus och satte mig i funktion.

Kan det vara så att den bästa återhämtningen sker när Gud ”återhämtar” oss från de krav vi varit utsatta för till sig själv? Stressforskare brukar mena att vi blir stressade när kraven överstiger våra resurser. Vad de sällan nämner är att Guds resurser alltid överstiger kraven – om vi först lägger det vi har i hans händer. Där finns en märklig balans, där lite blir till mycket, så att det räcker och blir över.

En del kanske tycker att berättelsen om bespisningsundret i Markusevangeliet är alldeles för fantastisk för att vara sann, eller ska uppfattas bildligt på något sätt. Döm om min förvåning när jag för en tid sedan såg forskare på TV uttala sig om framtiden. Om några generationer kan människor ha tillgång till små ”tillverkare” i hemmen som med hjälp av nanoteknik skapar de produkter vi behöver, med direktleverans i till exempel köket. Är det då så mycket svårare att tro att den som inte bara skapat själva förutsättningarna för nanotekniken – utan hela universum, skulle kunna mätta oss med sitt goda?

Så om du vill ha en riktigt skön semester med både återhämtning och stimulans: Lägg det du har i Guds händer! Ingen människa vet hur det kan sluta.

Glad midsommar!

Per-Daniel Liljegren


Ordförande i Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, rektor i Tärnaby men bor i Storuman. Skulle vilja utvecklas som amatörprofet.





Mat åt fem tusen

Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.

De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.”

Han svarade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” – ”Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” frågade de. Han sade: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter.” De tog reda på det och sade: ”Fem bröd, och så två fiskar.” Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio.

Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.

Mark 6:30–44

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan