Eftertankar
Nådegåvorna och barnen

Vanligtvis är inte pastorn på sitt kontor särskilt ofta i stabsbyggnaden på Camp Victoria, Kosovo. En intensiv arbetsperiod ligger bakom där mycket har handlar om att stötta soldaterna att göra enkla humanitära insatser i deras patrullområde. De börjar nu känna sina områden på familj och individnivå, och ser människor med svåra situationer. Kfor är ingen hjälporganisation, men de flesta försöker ändå göra något lite för några inom ramen för det som är vårt huvuduppdrag här: Att garantera ”Safe And Secure Environment”- SASE. Kosovo är fortsatt lugnt och det kan vara svårt att se något konkret resultat av allt patrullerande. Att då få hjälpa någon konkret - om än så lite - blir viktigt.

Just idag har det varit en hel del pappersarbete då jag åker hem till Sverige imorgon på ledighet. Alla de olika HUM-projekten som ska organiseras i samarbete med  grupperna i
B-coy (Skyttekompaniet) behöver ha någon kontaktperson bland de andra som är engagerade i det humanitära arbetet: Mat och kläder till en anläggning för internflyktingar, skolväskor till Romska barn, kontakter med lokala sociala myndigheter när det gäller familjer där det finns mentala och sociala handikapp, listan blir lång.

När Jesus i söndagens text återigen lyfter fram barnen som ett exempel, blir bilderna extra tydliga för mig då vi dagligen ser de individuella konsekvenserna av ett samhällssystem och en offentlig sektor som inte fungerar. Det är som alltid kvinnor och barn som får betala det högsta priset.

I min verksamhet här samarbetar jag en del med ”Handicos”. Som namnet antyder är det en handikapporganisation som erbjuder rehabilitering i olika former för handikappade barn. I  veckan besökte vi också ”SOS barnbyar” som arbetar med föräldralösa barn och stöttar familjer med särskilda behov. På barnhemmet i Pristina som vi besökte finns det ett stort antal barn, där de bor i familjeliknande grupper där de anställda blir en sorts reservförälder för barnen.

Båda dessa organisationer kämpar dagligen med att hitta finansiärer till sitt arbete. Kosovo står inte högst på dagordningen längre och bidragen minskar för varje år. Jag har stor respekt för dessa människor som brinner för att hjälpa dessa ”Jesu minsta bröder”.

Innan vi lämnar barnhemmet lär jag barnen sången ”Gud tycker om alla stora, Gud tycker om alla små” Jag förklarar texten på engelska som tolken sedan översätter till albanska. De lyssnar stumt och storögt på de svenska orden. Men rörelserna lär de sig snabbt.

När jag själv reflekterar över barnen i evangelietexten och Paulus ord om nådegåvorna märker jag att jag tänker ganska ”oreligiöst” om sambandet: Bland det största som finns är att få bruka sina gåvor det vill säga göra det man kan för dem som är minst. I sådana stunder av ”självförglömmelse” finner man sig själv.

Ronny Augustsson


Pastor i Svenska Missionskyrkan, under april - november bataljonspastor för den svenska KOFOR-styrkan i Kosovo, KS 17






De började undra vem som var den störste av dem.
     
Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig  och sade till dem:

"Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor." 

Luk 9:46-48

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan