Eftertankar

Sitter vid morgonkaffet och läser dagens tidning. På ett uppslag berättar en kvinna om sin barndom. En tid som präglades av misshandel med slag, sparkar, hån och förakt. Hon fick sova i pannrummet, utom vid de tillfällen då det kom gäster till familjen. Då var det fina flickrummet hennes och hon fick fina kläder.

Kvinnan skrev ett brev till sin mamma och bad om hjälp att få komma hem. Men det skulle dröja närmare ett år med svår psykisk och fysisk misshandel innan något förändrades.
I en kort mening i tidningstexten står det ”Fosterföräldrarna var frireligiösa”.
Inget mera.
Vad gör det med mig?

Jag som har levt hela mitt liv inom frikyrkans hägn – på gott och på ont. Det är i frikyrkan jag har fått utvecklas i tro och tanke. Det är i frikyrkan jag har fått möta många av de allra frommaste, varmaste och gudslika människor som jag någonsin har träffat. De är också frireligiösa.

Vad gör jag när en kort mening i en fruktansvärd text träffar också mig. När människor runtomkring mig läser samma text som jag och förfasar sig över ”frireligiösa” – och jag är en av dem?

Hur lätt är det inte att jag ställer mig utanför det som kallas frikyrkan och tar avstånd från alla på en och samma gång. Allt det som har varit och är mitt.

Jag bestämmer mig för att ta den lite svårare vägen.

Jag vill berätta om dem som jag har mött, de kristna som finns inom alla kyrkor. Människor med stora och varma hjärtan, med en äkta fromhet som ledstjärna i sina liv. Människor med fel och brister som alla andra, men alltid med en längtan att komma närmare Guds kärlek.

Det tar lite längre tid att berätta. Det är inte alltid så lätt att förklara. Men det är värt allt.

Jag ber Gud om mod att våga stå kvar i kretsen av frikyrkan, även när vänner och bekanta förfasar sig och ifrågasätter.

Jag ber Gud om mod att frimodigt dela med mig av den goda berättelsen.


Maria Wiell


diakon, studerar medieproduktion och journalistik vid Högskolan i Kalmar och arbetar som frilansjournalist däremellan





 




  En gång undervisade Jesus i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.

När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.

Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.”

Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?”

Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde
.

Lukas 13:10-17


  

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext

Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan