Eftertankar
Lidande som förädlar?

Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov som ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er istället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.
Första Petrusbrevet 4:12-13

Förra helgens budskap får sin fortsättning i texterna denna söndag. Lidandet för trons skull finns med i Bergspredikans ord i evangelietexten på Alla Helgons dag. Här kommer samma tankegångar igen.

I Första Petrusbrevets tredje kapitel står det:
Vem kan göra er något ont om ni arbetar för det goda? Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda, låt dem inte skrämma er. Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.
Första Petrusbrevet 3:13-17

I sin roman Sömnlös beskriver Barbara Voors hur en mamma förlorar sin lille son. Hon upplever inte att lidandet gör henne till en bättre människa, som somliga ibland påstått. Inte alls. Tvärtom. Hennes liv genomlevs men lever hon?

Att tänka sig förföljelse för sin tros skull: det kan jag fundera över ibland. Skulle jag hålla fast vid min kristna bekännelse om hot mot mitt liv uttalades? Hur länge skulle jag orka hån och trakasserier, våld och kanske övergrepp?

Det går naturligtvis inte att svara på.
I en film som kom för några år sedan beskrivs ett syskonpar under Andra världskriget i Tyskland som bokstavligen ger sina liv för det övertygelse de har av motstånd mot Hitler. De dödas. Ett likadant öde mötte Dietrich Bonhoeffer, präst, motståndsman och aktiv i försök att undanröja Hitler genom ett attentat.

Hur mycket skulle vi våga för Kristi skull?
Somliga av våra medsyskon på vägen vet! Denna söndag, den 8 november är det Internationella Böndagen för världens förföljda kristna.

I Pakistan, i Indien, i Kina och på andra håll finns människor som får uppleva denna verklighet. De vet. Vi behöver be för dem. Om kraft att hålla ut under diskriminering och förföljelse. Men också be för oss som inte behöver motivera vår tro så ofta. Som lever ett gott liv.

Så får vi ber för att kristna bekännare i vår miljö får erkännande för sin tro. Att bli sedd för sin kristna identitet! Det förefaller mig många gånger märkligt att vi är så likriktade framförallt i Sverige. Variationer och olikheter accepteras inte: alla ska vara likadana i sin fromhetsinriktning. Alla ska vara ”slimmade” i sin organisation! Vi har råd och plats för olika kyrkor och olika slags fromhetsyttringar. Och vi är tvungna att visa respekt också för dem som är lite annorlunda; antingen de ropar lite högre eller sjunger lite starkare. Visst blir vi irriterade; men vem har tolkningsföreträdet? Inte kan det väl alltid vara jag själv?

Christina Molin


pastor i Svenska Missionskyrkan, kyrkan i Enebyberg


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan