Eftertankar
Klaveret, here I come!

Jag går förbi ett kristet bokbord på Hammarkulle-torget. Bakom bordet står det några lite bonniga svenskar och på bordet ligger det fem böcker utspridda, en insamlingsbössa och så en skylt med ”Gud älskar dig”. Det ser så fånigt ut, så malplacerat och jag kan inte helhjärtat i min tanke känna att det är mina systrar och bröder i Kristus som står där. -Det där kan aldrig funka, tänker jag. En kille i samma församling som de bonniga bokbordsnissarna upplyste mig några dagar senare om att det visst funkar, de får bra samtal vid det där bordet. Antagligen mycket bättre än om man, som jag, inte står där. Ouch! Jag känner bjälken i mitt öga…

Min vän Hanna bjöd på hemmagjord glass häromdagen, från hennes balkong ser vi barn i olika färger som fyller en uppblåsbar pool. Den burkaklädda mamman hjälper till och Hanna berättar att hon är mor till alla barnen kring poolen. En ”svensk” kvinna i burka med olikfärgade barn, det hade jag inte gissat. Jag utrycker mig klumpigt när jag talar om svenskhet och invandrare. Tyvärr lockas jag ofta, ja nästan alltid, att klassificera folk utifrån deras ursprung, ett ursprung jag bara gissar mig till. Det hjälper mig att sortera i hjärnan, men det blir aldrig rätt när man gör sådär. I detta fallet var modern vad vi kallar ”svensk”, men var ”muslimskt” klädd, ett par av barnen såg ”svenska” ut och de andra såg ut att ha invandrarbakgrund. Jag fick veta att många barn här i Hammarkullen undrar vad man måste göra för att bli svensk egentligen, för de har upptäckt att det visst inte räcker med att vara född här i Sverige. Ouch! Jag är mer effektiv i att sätta etiketter än tomten är i juletid…

För några månader sedan flyttade jag till den mångkulturella Göteborgsförorten Hammarkullen. Vi är några som vill dela vardagen och söka Gud tillsammans, till och med försöka oss på att gestalta det som kallas Gudsriket. Någon stans hade jag väl en liten tanke på att jag skulle bli en bättre människa av att flytta hit. Att själva flytten skulle föra mig lite närmare Gud, men det är inte riktigt så lätt märker jag. Bland annat måste jag jobba på det där med att inte döma, alltid trampar jag i klaveret. Det är skamligt och jag känner som Simon i texten bredvid: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” Och samtidigt vill jag kunna uttala Psalmistens ord om att aldrig tiga om Guds godhet. Det är så avlägset… …att jag vågar sträva dithän är för att: ”Du, Herre, inte håller tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och din trohet skall alltid bevara mig. ”

Liv Södahl


Rättviselängtare som vill vara en Jesu efterföljare och som småjobbar i Göteborg.





Lukasevangeliet 5:1 - 11
En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”
 
Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.


Paltaren kapitel 40:6-12
Stora är de ting du har gjort, dina under, Herre, min Gud, och dina planer med oss. Ingen kan mäta sig med dig. Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler än jag kan räkna. Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte, därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta. Jag bär bud om din trofasta hjälp till den stora tempelskaran. Jag håller inte tillbaka mina ord, det vet du, Herre. Jag tiger inte om din hjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag. Jag döljer inte din godhet och trohet för den stora tempelskaran. Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och din trohet skall alltid bevara mig.




Rättviselängtare som vill vara en Jesu efterföljare och som småjobbar i Göteborg.


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan