Eftertankar
Inte förstå - men leva!

Lika bra att erkänna på en gång; jag har alltid haft svårt för försoningen. Alltid kämpat för att förstå. Vad betyder det att Jesus dör för våra synder? Är det Guds vrede som ska försonas? Är det människans ondska? Eller är det ondskan i sig? Hur ska jag bära mig åt för att verkligen få känna mig GLAD över Jesu uppståndelse på påskdagen och av hjärtat kunna sjunga; Uppstått har Jesus, hurra, hurra!!!

När jag gick fjärde året på pastorsutbildningen skrev vi ett pm om försoningen (pm är som en kort uppsats). Utan att det var meningen fick jag höra en klasskompis säga om mitt pm ”det kunde ju vara skrivet på bibellinjen”. Det vill säga; det var för enkelt, banalt, för att vara skrivet under fjärde året… Det där satte sig i mage och minne. Vad var jag för en som inte kunde utlägga kristendomens kärna på ett mer vuxet, moget, teologiskt sätt?

Men jag tror jag hade kunnat skriva likadant idag. Mina frågor är de samma nu som då. Jag har läst och begrundat under många år som pastor. Brottats med texterna i påsktiden. Levt med frågorna. Utan att hitta ett svar som räcker.

Men ur denna kamp har det fötts ett antal påskgudstjänster som alla blivit draman. Olika gestalter har fått kliva fram och ge liv åt berättelsen; Maria, Tomas, soldaten, Pontius Pilatus… Där har inte funnits någon traditionell predikan, för jag har inte kunnat förklara och lägga ut texten – men där har funnits berättelsen och där har funnits livet. Deras liv, de som var med en gång. Våra liv, vi som är med nu. Och jag och andra har berörts. Blivit sorgsna. Blivit glada.

Själv har jag försonats(!) med detta; påsken kan jag inte förstå, men jag kan försöka leva den. Våga dö i min vardag (från prestationskrav, stolthet, egensinne) för att få erfara uppståndelsens mysterium och glädje. Och det märkliga är att det faktiskt sker. På andra sidan om ursäkten för dumma ord, bönen om förlåtelse, erkännandet av brist och begränsning… så väntar uppståndelsens glädje! Inte att förstå, men att leva!

Det är mitt hopp. Det är min tro. Och en gång ska jag få erfara det helt och hållet – hel och hållen!

Glad Påsk!

Andreas Sköldmark


pastor som närvarande jobbar på Wettershus retreatgård






Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade..."  De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.  Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: "Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig."

Ur Matteus 28



 


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan