Eftertankar 
Försoningens tid

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannesevangeliet 7:37-39

För några veckor sedan var vi och lyssnade på den israeliske författaren Amos Oz i Kulturhuset. Han var på besök i Sverige och kunde höras också i TV-och tidningsintervjuer.

Om många flera resonerade som han gör så skulle hoppet om en lösning för folken i Mellanöstern öka väsentligt! Amos Oz menar att palestinier och israeler visst kan bo och leva sida vid sida. De behöver inte älska varandra. Men de kan acceptera varandra.

Han har skrivit en roman om sitt liv. Han skickade den till en palestinsk man som sitter fängslad. På så sätt kan vi lära oss om varandras liv: om vi delar det med varandra. Lära oss förstå den andre! Menar Amos Oz.

Det blev ett väldigt liv i hans land, sa han i en intervju!

Men jag tror, säger Amos Oz att litteratur kan bygga broar och riva murar. Litteratur är motgift mot fanatism.

Precis som vi tror om de Bibliska berättelserna vi läser i våra kyrkor varje söndag. Litteratur är gott för människan! Den ger möjligheter för oss att identifiera oss med andra, att utveckla empati och att lära av andras erfarenheter.

Staden Babel och det torn som människorna började bygga handlar kapitel 11 i Första Moseboken om.

Babels hus hette en bok som P C Jersild skrev 1978. Babels torn handlar om hur människornas självbild leder dem till förvirring och främlingskap. Detta tar också Jersild upp. Hans berättelse handlar om ett modernt storsjukhus, ett miljardbygge som blivit så specialiserat att människorna inte längre förstår varandras språk. Främlingskap mellan människorna helt enkelt.

Språkförbistringen mellan människorna är en dyster svårighet när det handlar om att kunna mötas och kommunicera med varandra. Därför ger oss Pingstens händelser ett hopp för mänskligheten. Det finns en väg ut ur konfrontationen, misstänksamheten och fientligheten mellan folken.

De första kristna hade väntat. Efter Påskmorgonens euforiska upplevelser stannade de kvar och fick uppleva himmelsfärden och löftena om att något mera var på gång.

Vad? Ja, inte kunde det ana att Guds heliga Ande skulle drabba dem så att de aldrig blev desamma igen.

Vi kan väl våga påstå att vårens helger i kyrkans liv är en resa mellan djupaste förtvivlan och stort glädjerus!

Påsken är i sig en våldsam resa i känslor. Himmelsfärden leder till tomhet och förhoppning om en framtid. Så kommer då Pingsten som ett crescendo av vårens längtan: hänryckningens helg!

Jag tror att det finns många som liksom jag själv är lite förundrad över och obekväm med de starka känslorna i Pingstdagens scener. Folk blir som tokiga och Anden verkar ställa till oreda i största allmänhet. Men om elden är en bild av Anden så är här hos Johannes också vattnet det.

Vatten är livgivande och läkande. Brännskador fordrar vatten. Massor av avkylande, friskt vatten måste du låta strömma över fingret som du bränt. När Jesus förhärligas då kommer Anden att bli Guds svar på människornas längtan. När ensamheten är som störst för oss då får vi en gåva av Guds-gemenskap genom helig Ande. Så tolkar jag vatten-bilden.

När vi är riktigt törstiga då är vatten det enda viktiga för oss. Vi vet att tillgång till vatten kan rädda livet på en människa. T.ex. när någon ligger under rasmassorna efter en jordbävning. Maten kan vi vara utan mycket länge. Men vatten är livs-viktigt. Uttrycket Strömmar av levande vatten riktigt svalkar oss bara vi hör det.

All konst: i bild, text, poesi, musik vill stötta oss genom att visa oss möjligheter att leva och överleva i en värld full av jobbigheter.

Pingstdagen infaller femtio dagar efter Påskdagen. Femtio – pentecostal – är en osäker tid av förbryllade lärjungar som inte vet åt vilket håll de ska gå. Stanna i Jerusalem. Så fick de höra att de skulle göra. De väntade, bad och höll sig bakom stängda dörrar. Inget liv för människor med stora planer om en framtid.

Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige bildar tillsammans en ny kyrka. Den gemensamma framtiden har startats i stor glädje och förväntan. Ungdomsförbundet equmenia har visat vägen: unga kristna ser inte kyrkogränserna utan vill jobba tillsammans. Vi som har liknande historia och värderingar och kultur som förenar vill gå tillsammans för att berätta om Kristus.

I världens mest sekulariserade land är det en nödvändighet att vi som kristna kyrkor som ger allt vi har för att synas, höras och påverka.

Lite olika är vi och ganska olika ser vi ut: men viktigt är att vi visar oss som kristenhet tillsammans på olika sätt. Så tror jag fortfarande att olika kyrkor behövs för att vi har olika sätt att ge uttryck för vår tro. Vi behövs alla. Men där det finns förutsättningar så bör vi arbeta tillsammans. Murarna rivas och öppningar i samtalet måste prövas.

De nya kyrkorna bildades i Sverige för att de då behövdes. Om inte människor hade lyssnat till teologiska tankar i övriga delar av världen och överfört dem bland sina landsmän här i landet så hade vi fortfarande varit hedningar! Dvs. Tor, Oden och Frej hade varit våra enda s.k. ”gudar”!

Nu behövs våra befintliga och våra nya kyrkobildningar för en omvärld och en kyrkomiljö som verkligen ser helt annorlunda ut än den gjorde då - på 1800-talet eller under andra tider!

Livets svåra frågor är desamma. Men mycket är annorlunda i vårt sätt att leva – men svårigheterna att stå ut med varandra – de ändras inte särskilt mycket.

Det har nyligen hållits en konferens på Jamaica. Över 1000 delegater samlades på Kyrkornas Världsråds inbjudan för att sätta focus på bönen om att Gud ska leda oss på vägen mot fred.

Förre biskopen i Strängnäs Jonas Jonson har formulerat en bön som låter så här: 

O Gud, som allt sedan Abrahams tid

har lett och välsignat ditt folk,

till dig kommer vi med vår bön.

Tillsammans med kristna i hela världen

och med judar och muslimer

ber vi om fred i hela Mellanöstern.

O Gud, som i Kristus maktlös led döden för världens skull,

var hos alla som nu lider och offras,

och öppna för dem en väg till liv, fred och framtid.

Du håller världen i din hand.

Led och välsigna alla Abrahams barn.

Amen 

Amos Oz menar att han känner sig som en läkare som kommer till en plats där en trafikolycka just skett. Han är bara intresserad av att rädda liv – och bryr sig inte alls om vems fel olyckan är.

Tiden efter Pingst är försoningens tid. Tid för ökad förståelse mellan folken. Guds goda Ande leder den människa som söker henne till en längtan att förstå, förlåta och möta andra – medan tid är. 

 


Christina Molin
Pastor i Kyrkan i Enebyberg 


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan