Eftertankar
Förlåtelsens år!

Vad har du för favorit-TV-program? Skavlan är ett av mina favorit-program. Förutom Go’kväll. Som är ett positivt program som man kan titta på till middagen och sedan gå vidare till sammanträden eller körövning i kyrkan.

I Skavlan fick vi tittare i slutet av oktober möta en norrman som stack ut ganska mycket. För att uttrycka det milt. Han heter Kjetil Klungland och är ambulansförare dvs. sjukvårdare som kör ambulans. Hans far var polis.

Kjetils far blev dödad av rånare i samband med ett stort rån i Stavanger i Norge 2004. Kjetil berättade om sin hantering av det som hände. Hur han bemötte den som sköt hans far och de övriga rånarna. Han ville nämligen möta dem ansikte mot ansikte och tala med dem, höra hur de såg på det som hände osv. Kjetil berättade att han inte känner hat gentemot dem. Vad som sades dem emellan ville han inte berätta i TV. Det är något mellan dessa människor enbart.

Året därpå, sommaren 2005 inträffade en svår händelse i London. Bomber dödade ett stort antal människor i tunnelbanan i London. Ni kommer säkert ihåg det. Efteråt läste jag om en kvinna i England som var präst. Hon miste sin dotter i detta attentat. Hon kunde inte förlåta sin dotters mördare. Och eftersom hon menade att det skulle hon försöka att göra som kristen präst så tog hon konsekvensen av detta och avgick som präst. Hon såg sig inte längre kunna vara präst i den kristna kyrkans tjänst.

Kjetil från Norge satt där i Skavlans studio och verkade bara vara för god för att vara sann. Och då frågade Skavlan till sist: ”kan du förstå om folk tycker just så? För god för att vara sann….”

Den enkla och chosefria kommentaren från Kjetil blev: Att han har en kristen förankring, att han bekänner en Gud som är förlåtelsen…..

In i kyrkan rider en man på den första söndagen i advent. En bild som återkommer varje år vid denna tid. Och som ger en aning om frid & fred.

Jesus-gestalten är harmlös kan man tycka. Inget att direkt hetsa upp sig för. Förutom för de genomtänkta ateisterna så finns inte mycket att bråka om säger de flesta inför adventets enkla ryttare på en åsna eller inför det värnlösa spädbarnet i krubban. Men ack, vad vi bedrar oss då! Om vi ser Jesus-gestalten som den harmlöse och ofarlige som inte kan orsaka så mycket trubbel!

Det är Gud själv som visar sig i gestalt av en människa. Kallas på teologiskt språk för inkarnation. In i köttet dvs. blir människa med allt vad det innebär. Med känslor, med intelligens, med livsuppgift men också med smärta, vrede, indignation och mycket mera.

Hyllningarna är härliga att läsa om. Men kort därefter vände sig folket mot Jesus. Och då blev ropen svärtade av grymhet och de skallade istället:

HAN SKALL KORSFÄSTAS!

HAN SKALL KORSFÄSTAS!

Det är ett kort avstånd mellan hyllningarna och ropen om dödsstraff!

Det är också en bild av hur lätt det är för oss människor att vända oss mot varandra med hat och vedergällning! Ett litet, litet steg och vi griper till hatet och det får oanade konsekvenser.

Alla fyra evangelierna berättar för oss om detta intåg i Jerusalem. Men också om fortsättningen, om vad som hände sedan. Jesus blir korsfäst, dvs. avrättas och läggs i graven. Efter tre dagar uppstår han från de döda och Påskmorgonen blir starten för hela vår existens: kyrkan föds.

Och vi människor får ett tecken oss givet: vi behöver hädanefter aldrig frukta döden. Vi får tro på en fortsättning med gemenskap hos Gud i evigheten. Förlåtelsen är kristen tros signum. Det är vad den kristna tron handlar om.

Och det ställer oss kristna i ett dilemma. Det var vad kvinnan i England upplevde: hon behövde arbeta med sitt hat. Vi vet inte hur det gick! Förhoppningsvis kunde hon komma vidare så småningom.

Det är inte lätt att vara människa!

Vi som är the small people får många gånger anledning att känna oss just små och ynkliga inför de mörka delarna av vår existens. Och då får vi försöka att visualisera bilden av mannen på åsnan för vår inre blick.

Den ger oss hopp! Han rider nämligen på en åsna. Häst vore väl mera lämpligt kan man tycka. Hästen är stridens attribut. Det finns många målningar och statyer av stora härförare som sitter till häst. Men här kommer Guds Son ridande på den lilla ynkliga åsnan. Arbetsdjuret som levde nära människorna.

Varför rider han på en åsna, tillfrågades en gång en liten pojke. Det var väl därför att han ville vara nära marken, blev svaret. Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.

Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små, larven som kryper och myran som stretar och barn som lär sig gå. Sjunger vi med prästen Elisabeth Nordlander.

Gud vill möta oss där vi ”small people” finns. Inte högt uppsatt eller avlägsen. Nej, nära oss var och en som önskar relation. Inte av skrämsel eller rädsla. Utan i förtröstan, tillit och tro. Därför finns det hopp för oss. Mitt i det mörkaste av känslor och upplevelser.

Ett nådens år heter det.
Tänk om varje år och varje dag under resten av våra år kunde få vara sådana år fyllda av nåd – med andra ord fyllda av förlåtelsen – för våra egna liv och i våra relationer till varandra. DÅ – skulle våra dagar på jorden se annorlunda ut!

Vi ber med en bön från vår evangeliebok:
Nådens Gud, du som kommer till oss i Jesus Kristus vapenlös men starkare än världens makter, hjälp oss att under detta nya kyrkoår ta emot dig i våra liv och i vår församling. Låt ditt Ord och dina sakrament ge oss ny kraft och glädje.

I Jesu namn.

AMEN


Christina Molin, pastor i Enebykyrkans församling, Danderyd.

 





"När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus iväg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: ”Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”


Matteusevangeliet 21:1-9


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan