Finns det gränser för förlåtelse

Så satt vi då mitt emot varandra. Luften var tät i väntan på berättelsen vad som egentligen hänt. Runt om oss pågick livet som vanligt. Kaffekoppar slamrade. Människor satt och fikade och delade livet. Vid vårt bord stod luften still. Det var som om allt höll andan, precis som i naturen sekunderna innan ett åskväder. Allt liksom bara tystnar och väntar på det som komma skall….

Blicken jag sökte vek undan. Jag riktigt såg hur jobbigt det var att berätta. Ordet förlåt kom över läpparna samtidigt som de första tårarna föll på bordet. Jag letade efter en näsduk men hittade bara ett bit papper som stoppade tårflödet för ett tag.

Efter några långa minuter kom sakta en berättelse. En blick sökte trevande min. Ögon som försökte läsa mig. Påståendet kom sedan snabbt. ”Jag förstår om ni inte kan förlåta det jag gjort”.

Jag sträckte ut min hand som svar. Det handlar om att skilja på person och handling…

. . . . . . . .

Behovet av förlåtelse gäller oss alla. Till slut kommer saker vi gjort eller sagt ifatt oss. Ord som sårat och kanske till och med skadat andra måste helt enkelt göras upp med för att vi ska kunna gå vidare. Ofta är det ett förlåt som behövs.

Det gör alltid ont att erkänna att andra farit illa för att jag själv gjort fel. Stråket av rädsla finns där. Oro för att inte bli förlåten. Det är nästan som att bli förvisad; avvisad från en gemenskap.

Men vågar jag inte bönen om förlåtelse kan förlusten bli ännu större. Bitterhet och oförsonlighet lurar om hörnet som kan gräva sig fast i mitt liv.

Är det inte därför äkta förlåtelse känns ända in på bara kroppen? Både lättnad och kraft frigörs när ordet förlåt tas emot av den jag på något sätt sårat. Då vågar jag också möta min egen och andras blick igen.

Men finns det ändå inte gränser för förlåtelse undrar vän av ordning…

Nej, svarar veckans bibeltexter. Hemligheten tycks vara att tänka omvänt. Det andra gjort kunde lika gärna ha varit jag. Nästa gång är det jag som behöver förlåtelse.

Förlåtelse tycks alltså handla om rörelse. Samma rörelse som finns mellan mig och Gud utmanas jag att ge vidare av till dem jag lever nära. Och ju mer jag tar emot andras förlåtelse, desto mer vågar jag nog ge vidare av förlåtelse till andra.

Förlåtelse handlar dessutom om tålamod liksom om tillit och tilltro till varandra. Också efter allt som gick fel.

Om det är den förlåtelsen Gud ger ska jag göra vad jag kan för att dela den vidare.

Den som håller handen öppen för andra tycks äga en vidsynt blick tänker jag. Och det är väl just där – i den aldrig vikande blicken förlåtelse utan gräns börjar!
 
Elisabeth Lindgren


trivs när jag får upptäcka vär(l)den i livet
 - arbetar just nu som utbildningskonsulent i Missionskyrkan
 






Öppna inte munnen för ofruktsamt prat, utan bara sådant som tjänar till att bygga upp där så behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, ed skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.
Ef 4:29-32

 


Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan