Eftertankar
Etik för hållbar utveckling

– Mot henne måste man markera och markera och markera!
– Har det fungerat bra tidigare, när ni har markerat, undrade jag.
– Nej, det är ju det det inte har och därför måste man markera och markera och…

Jag var ny på jobbet och en medarbetare ville i all välmening upplysa mig om hur man skulle hantera en viss förälder. Alla mina tankar om ledarskap och lärarskap sattes på prov och jag kände en förväntan på mig att nu hade jag kommit som skulle hjälpa till att ställa allt till rätta och markera kraftfullt och beslutsamt mot alla oförrätter. Nu fanns inte tid för tvekan eller eftertanke! Nu krävdes snabbt och resolut agerande!

Men något ”tog emot” djupt inne i mitt hjärta, vilket tyvärr verkade göra min medarbetare än mer frustrerad. Jag undrade vad hon tänkte om mig, men själv var jag så uppfylld av frågor och tankar att jag bara inte kunde hålla med rakt av:

Varför fortsätter vi människor så ofta med strategier som bevisligen inte fungerar?
Hur kunde jag agera på ett sätt som var förenligt med skolans läroplan, vårt samhälles mest grundläggande värderingar och min egen övertygelse och yrkesetik?

Jag verkade nog ganska tafatt där jag stod i vintersnön och famlade efter något i mitt minne att hålla mig till. Men i mitt huvud blev det frontalkollision mellan tradition och tro. På kort tid hade jag fått en mycket god kontakt med familjen vi diskuterade. Jag hade besökt dem i hemmet och börjat förstå att bakom de utmaningar vi upplevde på skolan fanns ett komplex av oanade svårigheter och mänskligt lidande som jag hittills aldrig hade mött, och som få verkade känna till. Familjens livssituation och historia fascinerade mig så till den grad att jag senare bad om lov att få berätta om den.

Jag fick en känsla av att vi på skolan försökte trycka in fel nyckel i rätt lås utan att reflektera: ”Jo, det ska nog fungera med den här nyckeln om vi bara tar i lite mer.” I själva verket riskerade vi att förstöra både nyckel och lås.

Skolan är Sveriges största arbetsplats och det som händer där påverkar hela vårt samhälle. Den etik som tillämpas i skolsystemet genomsyrar människors liv och förbereder dem för framtiden. För mer än tio år sedan fick vi en ny läroplan där några nyckelord orsakade het debatt och en hel bilaga i läroplanskommitténs betänkande.

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”

Tydligen kan det vara oerhört provocerande när vi ska försöka enas om vilka etiska riktlinjer som ska råda. Men det mest provocerande var nog inte de etiska principerna i sig, för de erkänns i många kulturer och religioner. Den kristna etikens innehåll är inte specifikt kristen, konstaterar Anders Piltz i bilagan till betänkandet. Det unika i den kristna etikens är givetvis Kristus, motiveringen i form av en fysisk person som levde, dog och – provocerande nog – uppstod igen!

Många av oss, är precis som på Jesu tid, uppväxta med en ”öga-för-öga-och-tand-för-tand-etik” men det är en högrisketik som jag ser det. Den kan snabbt eskalera till onkontrollerbara former som i storpolitikens Irak eller som i mer småskaliga sammanhang:

– Men varför slog du honom, frågade mamma ett av sina barn.
– Jo, för sen bet han mig.

Kanske kunde man på tonårsspråk sammanfatta söndagens text på följande sätt: ”Ni har hört att det blev sagt: Ta ingen skit! Men jag säger er: Sky inte skiten, om ni vill likna Gud!” Och som vuxen har jag mer än en gång fått höra att jag ska markera och markera och markera. Men är det förenligt med den etik jag vill ska genomsyra vårt samhälle?

Vi skildes åt för den dagen, min medarbetare och jag. Visst förstod jag att hon hade anledning att känna sig frustrerad och orättvist behandlad vid mer än ett tillfälle men i mitt hjärta glödde orden: ”Ni har hört att det blev sagt – men jag säger er!”



Per-Daniel Liljegren



Ordförande i Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, rektor i Tärnaby men bor i Storuman. Skulle vilja utvecklas som amatörprofet.





Jesus sade: ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand.

Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.
Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.
Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende.

Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;
då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant?
Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?

Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

Matteus 5:38-48



Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext

Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan