Eftertankar
Det oväntade mötet

Det är vid en stadsport långt utanför Israels gränser det till synes oväntade mötet sker. Änkan i Sarefet och flyktingen Elia råkas och deras möte blir den här veckans eftertanke om hur Gud sammanför oss när vi minst av allt anar det. 

Vem skulle inte bli undrande och tveksam om man själv knappt har mat på bordet och sedan möter en främling som vill att man ska ge det man inte ens har… Så var det för änkan. Men vad hon inte tycktes veta var att i botten av hennes lerkärl fanns både tillräckligt med mjöl och olja som kunde bli till bröd för den behövande Elia.

Ett är nödvändigt säger den här veckans texter. När allt annat vaskas bort finns något kvar vi aldrig får tappa taget om - vår blick. För det var med blicken de kunde mötas Elia och änkan.

Ögonen är oftast det jag först lägger märke till när jag möter nya människor. Det är i blicken jag läser hur den jag möter mår. Var det inte också blicken som möjliggjorde mötet mellan änkan och Elia? När Elia önskade det omöjliga, vatten och bröd, tycks ändå en glimt i ögat ha tänts hos änkan. Kanske levde hon ovetande efter ordet ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som har gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.” Hebr 13:2. Inte gästfrihet för egen vinnings skull men för att ett möte skett när en glimt mellan två ögon tänts.

Änkans förhållningssätt behöver jag mera av. Valet mellan att avfärda det till synes omöjliga eller att testa. Änkan prövade, gav av det som inte tycktes vara annat än smulor och upptäckte att ett verkligen är nödvändigt. Att vi övar oss i att se varandra! Då upptäcker vi också Gud.

När blicken visar vad vi behöver och önskar blir ögat kroppens lampa. Änkan hade inte särskilt mycket kontroll över sitt liv. Men hon verkar ha lärt sig att det viktiga i livet inte handlar om att skapa så mycket trygghet som möjligt för att må bra, slippa sårbarhet och beroende av andra. Livet tycks egentligen gå ut på motsatsen. Ett gott liv rymmer det mest nödvändiga; att det finns ögon runt omkring oss som ser och handlar, att vi delar det vi har och på så sätt förvandlar liv och omvärld.

Elia och änkan är också ett tydligt exempel på vad det är att leva i utsatthet, exil och flyktingskap. Därför är det särskilt utmanande att fundera vad dokumentet Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna faktiskt har att säga dig och mig utifrån vilket sammanhang vi finns i.

Den 11 september lanserades Sveriges Kristna Råds ramdokument för att utmana våra liv – ett är nödvändigt – att vi var och en gör vad vi kan i varje möte vi har med varandra. Det är först då vi får en helare värld för alla människor.

Det händer något när vi möter varandra. Veckans bibeltext visar det. Sveriges Kristna råds utmaning pekar på det och inte minst livet lär oss det - hur en dag helt enkelt kan byta riktning bara för att vi stannar upp och vågar möta den som kommer i ens väg.

Eftertanken den här veckan är just det - att det kanske är glimten i ögat som är det mest nödvändiga. Pröva och se vad som händer i veckans möten!






Herrens ord kom till Elia:
”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.

Elia gav sig iväg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.”

När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?”

Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så jag kan gå hem och laga något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl”

– ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som jag har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.”

Då gav hon sig iväg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som herren hade sagt genom Elia.

1 Kungaboken 17:8-16

 



Ladda hem dokumentet
(pdf 80kB) >

Elisabeth Lindgren


trivs när jag får upptäcka vär(l)den i livet
 - arbetar just nu som utbildningskonsulent i Missionskyrkan

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext

Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan