Eftertankar

Det goda ledarskapet

Trots decennier av forskning om ledarskap, århundraden av ledningsfilosofier och generationers erfarenheter av olika ledare kan man idag inte ge något entydigt svar på vem som blir en framgångsrik ledare. Däremot finns det gott om myter som dyker upp i rekryteringsannonser och den politiska retoriken.
”Vi söker en tydlig ledare…”, ”ledarskap i klassrummet”, ”att peka med hela handen” är formuleringar som ibland döljer djupt rotade missuppfattningar, om vilken typ av ledarskap man egentligen behöver.

Helgens bibeltexter slår dock hål på myten om det ”tydliga” ledarskapet.

Tydlighet är en relation – ingen objektiv egenskap som någon har eller inte har. Det är något som uppstår i mötet mellan den som ser och det man ser, mellan den som talar och den som lyssnar, mellan den som skriver och den som läser.
Om jag visar en OH-bild under en föreläsning men inte har fokuserat projektorn så hjälper det inte hur mycket åhörarna än anstränger sig. Bilden är ändå otydlig. Men det hjälper inte heller hur skarp och krispig bilden än är – om deltagare som behöver glasögon inte använder dem.

Det finns idag omfattande belägg för relationens betydelse för att lärande och ledarskap ska fungera.
Om relationen är god hör man vad som sägs men om den är dålig hör man bara hur det sägs, menar kommunikationsforskare och den amerikanske hjärnforskaren Jay Giedd, expert på tonåringar, lyfter fram en väl beprövad erfarenhet:
”The students don’t care how much you know, until they know how much you care”.

Mitt eget ledarskap får andra bedöma men för en tid sedan fick jag mig själv en riktig eftertanke.
Jag skulle avtacka en medarbetare och sprang i all hast från ett möte för att hinna träffa henne innan hon skulle sluta och flytta till annan ort. När jag tackade henne för det goda arbete hon utfört under flera år svarade hon att hon tyckte jag hade varit en bra chef också.

– Tycker du, sa jag förvånat, men jag har väl inte gjort speciellt mycket för just dig?

– Jo, men du är ju… en tydlig figur, småskrattade hon lite hemlighetsfullt.

– ”Tydlig figur”? undrade jag mer och mer förbryllad eftersom detta aldrig varit någon av mina starka sidor, eller tänkte jag fel?

– Jo, jag skulle kontakta dig om något, men så sökte jag lite, och hittade dig på nätet.

– På nätet? Jo, jag har ju medverkat i en hel del olika sammanhang, det kanske var från något projekt eller någon föreläsning.

– Nej, det var något på ett helt annat plan.
– Kan det ha varit eftertankar, undrade jag. (Är det verkligen någon som läser dessa eftertankar, funderade jag tyst för mig själv, framför denna kunniga och akademiskt utbildade medarbetare i min egen organisation!)

– Men du får självklart kontakta mig när du vill, fortsatte jag (nästan generad över att mina medarbetare skulle behöva leta efter mig på nätet)!

– Jo, sa hon förnöjt, men när jag hade läst det du skrivit, då behövde jag inte kontakta dig längre! Då visste jag.

Besynnerlig relation – eller…? grubblade jag vidare, men så kom jag och tänka på när jag själv läst olika rapporter och böcker av olika forskare och författare som jag träffat i verkligheten, särskilt de jag haft någon djupare relation till. Då händer det att jag faktiskt hör deras röst i det jag läser och inte bara det: Deras speciella dialekt, betoningar, pauser och fraseringar, gör det t.o.m. lättare att förstå det jag läser!
Kanske är det på samma sätt när man läser Bibeln. Den som inte har någon djupare relation till den som uttalat orden hör dem som vem som helst, men meningarna och sammanhangen förblir dunkla och otydliga.

– Tänk vad märkligt, sa en mycket kompetent gymnasielärare i svenska när hon läste ett citat med matematiskt innehåll ur Nationalencyklopedin, som jag skickat en kollega. Jag förstår vartenda ord, men begriper ändå ingenting.
Hon hade lika lite relation till derivata som judarna hade till Jesus, där i templet. De var minsann inga fårskallar, i varje fall inte från den flocken, men just detta var också deras största begränsning. Just därför var det också otydligt vem som var den gode herden och en sann ledare.

Ändå slog de huvudet på spiken när de ifrågasatte ledarskapet. Där på korset pekade Gud med hela handen – och inte bara handen: Två utsträckta armar visade med all tydlighet att nåd går före rätt!

(…för oss fårskallar vill säga)

 






Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.”
Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”

Joh 10:22-30


Per-Daniel Liljegren

Styrelsesuppleant i Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, skolchef i Sorsele kommun men bor i Storuman. Vill vara en resurs för distriktet. Skulle vilja utvecklas som amatörprofet.


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan