Eftertankar

Den Heliga Ande – överallt och ständigt


Marcelina lyssnar koncentrerat på sin fars röst på det inspelade kassettbandet. Vi har lyssnat, översatt, vänt och vridigt på olika termer hela förmiddagen och sakta formas en text bland anteckningarna på våra block. Tillsammans skissar vi på ännu ett kapitel till de indianska skolboksmanus som vi jobbar med här i Costa Rica. Hennes far, som tillhör en av de kunnigaste medicinmännen bland cabécarindianerna, berättar historien om när Skaparkraften bjudit människorna till en stor fest för att fira den bördiga myllan i jorden. För att alla gäster skulle få plats att kunna sitta ned hade en lång bänk ställts fram. Den räckte ända från Söder och till den plats där solen går ner i Väster. Efter att gästerna  fått sig tilldelat mat satte sig de flesta ned på bänken för att äta snart inlade sig tystnad och stor koncentrerade. Maten var utsökt.

Nu tyckte Skaparkraften det var tid att dela med sig till människorna av sin visdom och tog plötsligt tag i långbänkens ena ände och lyfte den högt upp i luften, fyra gånger i rad efter varandra. - Jag tittar på Marcelina som ler åt den dråpliga situationen i historien, men sen stänger hon av kassettbandspelaren och tittar klart och koncentrerat på mig och säger: ”Jordskalvet, som Skaparkraften hade utlöst, är en påminnelse om att livet inte bara handlar om att äta.” Hon gör en plötslig paus och fortsätter: ” Detta är viktigt. Förstår du vad min far menar?” 

Nu sitter jag hemma och försöker skriva något kring söndagens bibeltext om Den Heliga Ande. - Det går lite trögt. Min uppgift i arbetet här i Costa Rica är ofta att begripliggöra det lite ovanliga, ofta helt nya och ganska främmande för människorna här, så det känns lite dumt att nu plötsligt tveka inför hur jag skall formulera ord, som skall läsas av människor från mitt eget land och kultur. Hur talar vi om det ”heliga” i en vardag där vi i så hög grad förlorat möjligheten att se andra dimensioner än de mera påtagligt mänskliga?

Uppsala-antropologen Mikael Kurkiala skriver i sin senaste bok ”I varje trumslag Jordens puls” att en grundläggande ingrediens i övergången mellan det s k förmoderna till det moderna samhället, är vår frånkoppling från ett större och mera övergripande sammanhang. Att upplysningstiden kom att marginalisera religiösa traditioner och Gud till etnografisk kuriosa och människan avkläddes all högre bestämmelse. Epoken markerar övergången från kollektiva traditioner till individuella livsstilar. Livet blev därefter ett självtecknat projekt av individuellt förverkligande. Förändringstakten ökar med tiden och sociala identiteter frigörs från släkt och lokal förankring. Och denna utveckling är inte helt oproblematisk. Mikael Kurkiaka skriver att när det individuella dominerar på bekostnad av det kollektiva leder det ofta till att individen tenderar att förlora känslan av att tillhöra ett större sammanhang, som är livsviktig för att livet skall framstå som meningsfullt. Livets mening knytas allt svagare till något utanför individen själv. Kurkiala beskriver det mycket träffande och säger att individuella människors egna handlingar reflekteras, inte i evigheten eller i nationen, utan i den meritlista (Curriculum Vitae) där man bokfört, ofta i starkt förkortad och snärtig form, sina bedrifter. 

Marcelina och jag uppfattar och tolkar världen och verkligheten runt omkring oss olika, men jag känner stor respekt för den ödmjukhet som den indianska andligheten leder till, där den sociala gemenskapen är viktigare än den enskildes olika infall. På det norra halvklotet praktiserar många en konsumtion som gränsar till övermättnad och samtidigt söker människorna mening och innehåll i sina liv, medan man på det södra halvklotet hungrar efter mat, information och skäliga livsvillkor. Men som Kurkiala också påpekar, ofta har de en andlig källa att ösa ur. I modernitetens spår förlorade vi något mycket viktigt, det meningsfulla.

Jag önskar att jag i veckans Eftertankar kunde skriva om Den Heliga Ande på ett sätt som inte distanserar. Jag skulle vilja hitta orden som kan beskriva det som vi inom den kristna traditionen kallar för den Heliga Ande och på ett sätt som berör och inte något som är avskilt och exklusivt för somliga ”överandliga karismatiker”. Jag tror att Guds Ande, Guds aktiva kraft, finns överallt och ständigt och hos oss alla. Att vi lever omslutna av Guds Ande och i varje liten händelse finns Gud med oss - hur vi än må fylla livsinnehållet av vem eller vad Gud är. Jag tror att det är denna Guds närvaro, som Bibeln kallar Guds Heliga Ande, och att alla människor kan närma sig den Helige och på flera olika sätt.

I Johannes 7: 37-39 beskriver Jesus den Heliga Ande som ett ”levande vatten”. Liknelsen är mycket träffande. För utan vatten klarar vi oss kanske högst i några få dagar. Jesus bjuder in oss till att dricka och fyllas av det livgivande vattnet.

”Detta är viktigt. Förstår du vad min far menar?” frågade Marcelina. Ja, kanske just det, att vi mitt uppe i vårt ofta egoistiska livsprojekt bör påminnas om att det föreligger ett större sammanhanget; betrakta vårt liv som en del av detta, något bortom det krast mänskliga.  Marcelina och jag kommer från två helt olika kulturer och våra trosuppfattningar skiljer sig mycket åt. Vi kan ändå på ett lättsamt sätt samtala om det allra viktigaste i våra liv, om det som är ”heligt”. Se festen runt långbordet där vi plötsligt känner vibrationerna från den Helige själv. 


Marine Hedström-Rojas


antropolog från Uppsala, bosatt i Costa Rica, Centralamerika, där ansvarig för ett skolboksprojekt som stöds av Svenska Missionskyrkan
 

Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan