Eftertankar
Bana väg för Herren 

Adventstiden är en period då vi förbereder oss inför jul och nyårshelgerna. Hos mig infinner sig en känsla av att vilja sprida ljus och värme, inte enbart genom att tända det tredje ljuset i adventsljusstaken hemma på köksbordet, utan också en längtan efter att få njuta av gemenskap med familj och vänner. Juletid är på något magiskt sätt förknippat med upplevelsen av kvalitétid med nära och kära. Men, ”snart, snart” tänker jag, medan jag checkar av min ”att-göra lista” som tycks bli längre för varje dag. Det är så mycket som skall bli klart på jobbet innan årsslutet, avslutningar och möten att gå på. Hemma är det mycket kvar att göra för att få allt som jag tänkt klart inför julhelgen, och det efterlängtade mötet med släkt och vänner. Städa, baka, handla klappar, pynta…, men än så länge står lådan med julpynt i hallen hemma och väntar på den där ljuvliga stunden med familjen då hemmet skall smyckas till jul. ”Inom sinom tid”, tröstar jag mig själv. Hur kommer det sig att man trots goda intentioner varje år ändå dras in i en till synes allmänt rådande stämning av stress och jäkt?

I äldre tid var adventstiden en fasteperiod, att jämföra med fastetiden innan påsk, där man avstod från att äta kött. Genom fasta, försakelse, allvar och eftertanke ville man förebereda sig inför högtidens glädje. Nog känns detta ganska långt ifrån min vardag, men det låter ändå lockande på något sätt. Att stanna upp, strunta i alla måsten och ge tid åt till att ta in julens budskap i djupet av våra hjärtan.

I tredje advent är temat  ”Bana Väg för Herren”. Vid första anblicken låter det som om vi skall röja upp en väg genom skogen, men visst ... även jag förstår att det är svårare än så. Röjningsarbetet bör ske inom oss, i våra hjärtan.

I Luk 3:1-15 läser vi om Jesus kusin Johannes som verkar ha varit en sådan där människa som går före och röjer väg. Han ser det som sin uppgift att bana väg för Jesus och visa på hur angeläget det är för oss att bereda väg för Herren i våra liv. Kan det vara så att en del av stressen kring julförberedelserna är djupare rotad än t ex den irritation som uppstår i våra sinnen med långa köer mitt i konsumtionshysterin. Kan det vara så att julen gör oss påminda om vad livet egentligen handlar om och känslan av att vi kanske inte prioriterar rätt, blir påtaglig? I Luk 3:1-15 läser vi om att skapa beredskap. Jag tror att detta kan ske just genom att inte låta de viktigaste frågorna som vi bär på gömmas under vardagens stress, eller tystas ner av ångest, utan att vi helt enkel vågar ställa desamma: Vad lever jag för? Vad vill jag med min stund på jorden? Hur kan jag leva mera helhjärtat och hur kan jag betrakta mitt liv i relation till något större?

Julens evangelium handlar om att Gud kommer till jorden och delar våra livsvillkor. Jag vet att det är svårt att tänka om, men om inte julhelgen blir så perfekt som du först tänkt dig, så fundera lite på vad som verkligen är viktigt. Kanske kan vi också fundera på vilka av ingredienserna i julfirandet som är de viktigaste för oss och varför det är så. Det adventstiden vill påminna oss om är att våra liv har en djupare mening, nämligen att den som nu kommer är Guds egen Son, som vänligt men mycket bestämt ber oss att utan baktanke dela med oss - både till vardag och fest- av allt det goda vi fått att förvalta. Först då får livet en djupare mening och vi kan omfamnas av Guds nåd och kärlek.


Marine Hedström-Rojas


antropolog från Uppsala, bosatt i Costa Rica, Centralamerika, där ansvarig för ett skolboksprojekt som stöds av Svenska Missionskyrkan






Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
 
Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.
 
Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas.Och alla människor skall se Guds frälsning.
 
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: "Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?
 
Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar.
 
Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden."
 
Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?"
 
Han svarade: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."
 
Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?"
 
Han svarade: "Driv inte in mer än vad som är fastställt."
 
Och när det kom soldater och frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" sade han till dem: "Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold."
 
Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.

Lukas 3:1-15


Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan