Eftertankar
Att lyssna i tro

Att leva nära Gud kräver sina bilder. Det är inte något abstrakt, osynligt, overkligt liv att leva nära Gud, att lyssna till honom och försöka leva med Gud. Bilderna är inte vardagliga, istället ger de intryck av fest, av det verkligt speciella. En skatt, en dyrbar pärla, rent guld i mängd och söt honung – ja, till och med ”självrunnen honung”, som psalmisten skriver.
 
Har du stannat till någon gång vid vägkanten och köpt en burk honung som är alldeles nyslungad? När jag var liten var det morfar och hans bin som stod för den delikatessen, men idag är det biodlare här på Öland som säljer av sin skatt, den gyllengula, där den står på enkla träbord utmed grusvägen.

Det är dumt att inte stanna till, lägga några kronor och ta en burk självrunnen honung med sig hem till frukostbordet. Ingen straffar dig om du låter bli, men du får inte heller ta del av det goda.

På samma sätt är det med de andra bilderna som vi får del av den här veckan. Det är något utöver det vanliga som går att finna. Vem har väntat sig att stöta på en guldskatt i åkern? Jo, det händer ibland när en bonde plöjer jorden att skatter från gångna tider kommer fram. Stannar bonden till och tar reda på vad det är som glimmar i jorden, ja då blir det uppståndelse och experterna strömmar till. Och upphittaren får sin beskärda del.

Jag tänker att det är själva pärlan i det som sägs till oss nu på höstkanten. Ta vara på det som Gud låter dig upptäcka, även om det vid första ögonkastet inte syns, inte känns eller går att förstå.

Men för att kunna ta vara på det måste jag lyssna, lyssna inåt mot den röst som inte är blott och bart min egen. Kanske är det just det som är det allra svåraste. Att gå på djupet, att ta sig lite tid, göra sig av med det som verkar så viktigt och istället sortera – vad kan jag göra mig av med? Då kan jag höra den röst som är Gud i mitt innersta rum. Då hittar han mig och jag honom.

Då kan jag sitta ner med en smörgås med självrunnen honung och en kopp thé samtidigt som jag småpratar med den Gud som alltid vill mig väl. Han som finns, där vi minst anar det.

Maria Wiell


diakon, studerar medieproduktion och journalistik vid Högskolan i Kalmar och arbetar som frilansjournalist däremellan






Himmelriket är som en
skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.


Matteus 13:44-46

Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt. Herrens lära är sann, den gör den oerfarne vis. Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje. Herrens befallningar är klara, de gör blicken ljus. Herrens ord är rena, de skall alltid bestå. Herrens stadgar är sanna, de är alla rättfärdiga, mer åtråvärda än guld, än rent guld i mängd, och sötare än honung, än självrunnen honung. Genom dem blir din tjänare varnad, att följa dem ger riklig lön. Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om, men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig! Då är jag utan brist och fri från svåra synder. Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig, Herre, min klippa, min hjälpare.

Psaltaren 19:8-15


Under rubriken Eftertankar finns personliga kommentarer och reflektioner till söndagens bibeltext

Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan