Eftertankar
Änglar - behövs dom? 

Änglar har jag alltid haft svårt för! Kanske alla ni andra har ett gott förhållande till änglar? Jag minns förstås den ängel som går bredvid den lilla flickan och den lille pojken som försöker gå på en smal och trasig spång över ett vattendrag. Ni har säkert sett den scenen: en mycket omtyckt och vida spridd bild. Den satt över min säng när jag var barn. Kanske kommer jag nu att sätta den över vårt första barnbarn Salomes säng när hon besöker vårt hem!

Änglarna har fått en hel söndag med texter från både Gamla och Nya Testamentena i vår evangeliebok. Texter från Bibelns första bok – Första Moseboken – ända till den sista – Uppenbarelseboken - tar upp ämnet.

Änglarna kallas ofta för skyddsänglar. De ska skydda de utsatta barnen från fara. De ska vara Guds sändebud i den av ondska farofyllda världen. Men egentligen har jag aldrig förstått varför vi behöver en mellanhand mellan Gud och oss? För mig har det alltid varit Jesus Kristus, Guds son och framförallt den heliga Anden som är Guds närvaro i våra vardagsliv. Då behöver vi väl inga änglar? Precis som vi i den protestantiska och den reformerta traditionen aldrig har förstått varför helgon skulle vara nödvändiga! Helgondagarna finns kvar i vår almanacka och under Kyrkoåret. Men för övrigt har vi tagit bort dem ur våra kyrkors liv.

I en av söndagens evangelietexter – den första årgångens – står det inte ett ord om änglar men väl om andar, demoner och om Satan.

De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.”

Han svarade: ” Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

Lukasevangeliet 10:17-20

Satan är också ett knepigt begrepp. Redan som 13-årig konfirmand minns jag mig säga till min konfirmationspräst att jag inte trodde på djävulen eller Satan eller vilket namn man nu använder. Det står jag fast vid.

En pojke var på skolbesök i den kyrka jag tjänstgjorde i.

Han pratade om djävulen där han satt i kyrkbänken – förmodligen för att provocera och märkas. Då började jag med att säga att: här i kyrkan pratar vi inte om djävulen utan om Gud!

Om vi vänder oss till Gud – i en av de tre – eller till alla Guds ansikten genom den treenige Gud så är det tillräckligt för oss kristna. Där ligger storheten i kristen tro. Vi behöver inga mellanhänder, inga sändebud, inga advokater som för vår talan! Vi får vända oss till Gud direkt!

Tack gode Gud för det.

I den tidigare evangelieboken var temat för den helige Mikaels dag: Barnen och änglarna. De ansågs kanske höra samman mer är vad folk i allmänhet hade relation till änglar.

Lina Sandell-Berg skriver:

Gläd dig då, du lilla skara

Jakobs Gud skall dig bevara.

För hans vilja måste alla

fiender till jorden falla.

Psalmer & Sånger 248:4

 

Herren välsignar dig och bevarar dig nu och alltid.

Amen


Christina Molin
Pastor i Enebykyrkans församling, Danderyd.


Eftertankar



 

Förbönskalendern 
Svenska Missionskyrkans förbönskalender innehåller två förbönsämnen för
varje söndag.

Klicka här för
att ladda hem kalendern »



Själavård på nätet



En skyddad plats där du i lugn och ro kan dela dina personliga livsfrågor med en erfaren pastor.

Läs mer »


Bönerummet

I bönerummet kan du läsa särskilda förbönsämnen »

För att lägga in egna förbönsämnen måste du vara inloggad i Skutan »


Svenska Missionskyrkan