Svenska Missionskyrkans veckobrev om internationell mission

24 september 2003

Kära vänner!

Förra veckan berättade jag något från Mellanöstern. Här kommer ytterligare en hälsning, denna gång från Jerusalem genom Marja Anne Casparsson, en av följeslagarna i det ekumeniska följeslagarprogrammet vi och många kyrkor i världen deltar i. Veckans förbönsämne handlar just om fredsarbetet i Mellanöstern.

Ingarps ungdomskör, som besökte Ecuador i vintras, genomför just nu en uppskattad turné i södra Sverige och presenterar en musikal om en bussresa genom Ecuador. Genom film, drama, sånger, mat och en utställning berättar de om mötet med människor och kyrkan i Ecuador.

Slutligen vill jag åter nämna om det problem vi har med sändandet av dessa veckobrev. Vi har nu, med hjälp av dataavdelningen, ändrat en del och hoppas det ska fungera bättre. Om det, mot all förmodan, fortfarande strular är vi tacksamma att få ett mail i retur om det.

Med varm hälsning!

Bertil Svensson
missionssekreterare

------------------------

TRAGEDIN BLEV ETT UPPVAKNANDE

Den 4 september 1997, klockan tre på eftermiddagen blev Smadar, 14 år, dödad av en självmordsbomb när hon var på väg hem från skolan i Jerusalem. Den ekumeniske följeslagaren Marja Casparsson har träffat Smadars far Rami Elhanas.

- Fram till för sex år sedan var jag instängd i min egen värld. Jag var cynisk och tänkte mest på mig själv och min familj och jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som pågick här. Jag hade ett perfekt liv, med en underbar fru och fyra barn, berättar Rami Elhanas.

Jag möter Rami på hans reklambyrå i Jerusalem och han berättar om sin dotter Smadar som i år skulle ha blivit 20 år. Rami är 53 år, sjunde generationen född i Jerusalem, israel och gift med Dr. Nurit Peled-Elhanan som är doktor på Hebrew University.

- När något sådant händer dig har du tre alternativ. Det första är att begå självmord, men jag hade fortfarande min familj att ta hand om. Det andra ar att hata och hämnas � men kommer det att ge min dotter tillbaka? Det tredje är att fråga sig varför detta hände, vilka bakomliggande orsaker finns det till att en människa blir så desperat att den väljer att spränga sig själv i luften?

Rami berättar att tragedin blev som ett uppvaknande för honom och att han idag lägger mycket av sin tid för att arbeta för fred och engagera sig i fredsfrågor, bland annat genom att gå runt i israeliska skolor och tala om konflikten ur olika perspektiv.

- Ofta har jag en palestinier med mig som även han har förlorat ett barn i konflikten. Det är en fantastisk upplevelse och ofta väldigt överväldigande. Många av dessa elever möter aldrig palestinier och helt plötsligt står en palestinier i deras klassrum och talar lika bra hebreiska som de själva. Ibland ber de honom att gå och då svarar han att han inte har någon annanstans att gå, att detta land är hans hemland också. Det är väldigt intressant och den känslomässiga delen är av stor betydelse. Det betyder mycket att stå framfor en 18-åring som kommer att göra sin militärtjänst nästa år och berätta om vad ockupationen orsakar och hur vi kom till den här situationen. Men många är väldigt okunniga och vet ingenting och vill heller inte veta.

Rami tror att blindheten för den andra sidans lidande summerar hela konflikten.

- Palestinierna förstår inte alls vilken speciell betydelse detta land har för judarna. Det enda sätt att komma över detta är genom att kommunicera med varandra, inte genom att skjuta.

1998 var Ramis fru med och gjorde ett fredstält framför premiärministerns hus. Rami ville inte vara med, men erbjöd sig att komma med mat och dryck.

- Där mötte jag en religiös jude med kippa, som hade förlorat sin son Arik. Han blev kidnappad och mördad av Hamas. Han var nu en fredsaktivist och grundaren till organisationen "Israeli-Palestinian Bereaved Families´ Forum For Peace" (www.theparentscircle.com). Där fanns också en palestinsk kvinna som gjorde ett starkt intryck på mig. Hon hade precis förlorat sin sexåriga son och bar hans bild på en brosch. Helt plötsligt var jag i en situation som jag ville bli del av. Denna händelse förändrade mitt liv och det är idag det som gör att jag orkar gå upp på morgonen.

Rami berättar att han har många palestinska vänner, inte minst genom "Israeli-Palestinian Bereaved Families´ Forum For Peace". Totalt är de ungefär 450 familjer som är med, ganska jämt fördelat mellan israeler och palestinier.

- Min son Guy har precis varit på Roskilde festivalen tillsammans med en palestinier. Efter Metallica fick de gå upp och tala inför 80.000 människor om situationen här. På detta sätt kan nästa generation bygga broar för fred.

Men Rami tror att palestinierna har gjort enorma misstag på ett politiskt plan och tror att de kunde ha haft sitt land för länge sedan.

- Om de hade valt ett ickevåldsmotstånd hade de fått mycket mer sympati från världen och Israel. De grymma självmordsattackerna har de förlorat på. Men, å andra sidan kan jag inte döma dem för vad de gör. Jag lever inte under de fruktansvärda omständigheter som dem, ingen står på mitt huvud och förnedrar mig. Ingen gör det mot mig som många av dem får utstå varje dag. Har du ingenting, inget liv, gör du dig själv till en bomb. De har totalt tappat förmågan att kunna tänka med huvudet. Och jag skäms över att säga att vi israeler faktiskt sitter på deras huvuden. Jag vill dock inte bli missförstådd, för det finns ingen som helst rättfärdigande i att döda människor på detta hänsynslösa och grymma sätt. Men du måste vara realistisk, och stå över dina känslor för att förstå vad det är som pågår här. Hur kom vi till denna fruktansvärda situation med galna människor som dödar varandra? Nu vill jag bara titta framåt, inte bakåt.

Rami menar att man måste hitta riktiga lösningar som är hållbara. Grundproblemet är ockupationen. Först av allt måste den stoppas innan vi ens kan börja diskutera fred.

- I grunden handlar det om att acceptera och förstå den andra sidan.

Rami anser att världen inte har gjort några större ansträngningar för att nå en rättvisa i regionen och en stor del av skulden ligger på dem.

- Min far var en av de överlevande från Auschwitz, men han förlorade hela sin familj. Idag gör världen ingenting mot det som pågår här. Och om du inte gör något, bär du också skulden till de brott som begås. Palestinierna gjorde inget motstånd 1948, 1956, 1967, 1982. Över tre miljoner människor har fördrivits från sina hem - och nu är vi förvånade att de slår tillbaka?

Han menar att båda sidorna och samhällena är fruktansvärt trötta och att alla vet vad som borde göras. Att de flesta israeler är villiga att ge tillbaka territorium till palestinierna, det är bara en fråga om tid. Han menar att världens röst behövs då det är så tydligt vad som behöver göras.

- Det finns en myt i Israel att Barak gav palestinierna allting men att de inte ville anta erbjudandet. Då visar jag kartan för ungdomarna över hur det verkligen var. Och jag frågar dem "Om du var palestinier, skulle du acceptera ett sådant erbjudande?" Många israeler vet inte, eller vill inte veta, vad som pågår bara 200 meter från deras eget hem. Men människor måste vakna upp och inse att det inte kan fortsätta så här. Att israelerna har gröna gräsmattor och fina hus, medan palestinierna inte har något att äta på andra sidan muren.

Marja Anne Casparsson
följeslagare maj-augusti, 2003

-------------------------------

ECUADOR OCH SÅ VIDARE
Ingarps ungdomskör presenterar en musikal om en bussresa genom Ecuador, mötet med människor där, synen på gudstjänstliv.

Det kommer att visas film, drama, sånger, mat, utställningar m.m.

Kören har spelat in en ny CD med låtarna för musikalen, skivan heter "Vidare", det blev låtar på både spanska och svenska.

När och var?

27/9 Tabergs missionskyrka 19.00

11/10 Nässjö Missionskyrka 19.00

20/10 Vetlanda Missionskyrka 19.00

22/11 Ekenässjöns Missionskyrka 19.00

26/12 Ingarps Missionskyrka 10.00

6/1 Värnamo Missionskyrka 10.00

---------------------------------------------------------

Förbönsämnen enligt vår förbönskalender

Skola och studentarbete

Höstterminen är i full gång och på många skolor finns kristna skolföreningar som vill dela det kristna vittnesbördet. Vi ber för skolevangelister och studentpastorer som finns i detta arbete.

Mellanöstern

Fredsarbetet i Mellanöstern behöver allt vårt stöd och vår förbön. Vi ber för dem som finns med i det politiska arbetet för att skapa förutsättningar för en varaktig och hållbar fred i området.

-----------------------------------------------
En länk till det elektroniska veckobrevet skickas varje onsdag eftermiddag direkt till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan/avanmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick


 


Svenska Missionskyrkan