Svenska Missionskyrkans veckobrev om mission
 

Kära missionsvän!

”Det är mycket nu”, säger vi emellanåt när vi har många olika saker på gång. Den här veckan är det den ekumeniska böneveckan och i morgon söndag är det Bibelns dag. Under den ekumeniska böneveckan samlas kristna från olika kyrkor till gemensam bön om enhet och bön för vår värld, en bön i Jesu anda.

Strax före jul meddelade vi att pastor Patrice Nsouami valts till ny missionsföreståndare för den Evangeliska Kyrkan i Kongo Brazzaville. En intervju med honom i Evangeliska kyrkans tidning ”Le Chemin” har översatts av Åke Johansson. Patrice Nsouami betonar Bibelns centrala roll i kyrkan och för honom personligen, genom att säga att den första prioriteten för honom som ny missionsföreståndare är att återupprätta respekten för den Heliga Skrift i Kyrkan. Läs den intressanta intervjun med den nye ledaren för den största av de samarbetskyrkor vi har en mycket nära relation till.

De senaste veckorna har våra församlingar varit engagerade i missionsgudstjänster, med insamling till mission i andra länder. Vi kan vi se tillbaka på ett mycket gott insamlingsår, även om själva missionsinsamlingen tyvärr minskade med närmare 5 %.

Ändå är det faktiskt fler församlingar som har ökat än minskat sitt givande. Men tyvärr är det en del församlingar som minskat med relativt stora belopp, i vissa fall mellan 10 och 30 %, vilket dragit ned det totala resultatet. Församlingsupplösningar och sammanslagningar bidrar också negativt. Minskningen per medlem är en dryg tia, men sammantaget blir det ca 600~000 -700 000 kr.

Under 2005 samlades det ändå, totalt sett, in mer pengar än kanske någonsin till olika ändamål, främst relaterat till flodvågskatastrofen i Indiska Oceanen.

Missionskyrkan är inte främst en katastrofhjälpsorganisation, utan vi arbetar långsiktigt med mission och utveckling. Därför är det långsiktiga givandet grunden för vårt arbete och därför hoppas vi att församlingar och enskilda satsar ännu mer på Missionsgåvan, gärna via autogiro, under det kommande året.

Än en gång vill vi tacka för ett gott insamlingsår, det 120:e året i rad då insamling till mission i andra länder genomförts. Fortsätt att offra och be för missionen och vet att Han är med oss och leder oss i vårt arbete för människors andliga och sociala väl!

Gud välsigne dig!

Bertil Svensson
Missionssekreterare

----------------------------------------

Att återupprätta respekten för den Heliga Skrift i Kyrkan!

Patrice Nsouamis första prioritet som ny missionsföreståndare i Evangeliska Kyrkan i Kongo.

Tre dagar efter synoden samtalade EEC’s nye missionsföreståndare Patrice Nsouami med tidningen Le Chemin. Han preciserar här vad han vill prioritera i sitt arbete som ledare för kyrkan.

Pastor Nsouami, hur känns det att just ha blivit vald till missionsföreståndare i EEC?
- Känner jag mig nöjd? Jag tror inte det, för att säga sig vara nöjd innebär att man anser sig vara lämplig för den uppgift som Herren gett. Den känsla som fyller mig är rädsla. Uppriktigt sagt är det den känslan som överväger.

Bland kandidaterna som ställde upp fick du flest röster. Förväntade du dig en sådan lysande seger?
- Jag är inte någon profet. Förvänta sig det resultatet? Nej, inte alls, för det fanns ju tungviktare med i sammanhanget: rektor Sita, den gamle Bissila och min broder Mabounda. Uppriktigt sagt förväntade jag mig inte det här resultatet. Och det är därför jag säger att det är av nåd som valet utföll som det gjorde.

I ditt programtal räknade du upp ett antal problem som kyrkan brottas med. Vad ska du ta itu med först?
- Bland de fenomen jag räknade upp finns detta att vi satt Guds Ord i andra hand. Kom ihåg att en av de ledande principerna i protestantismen var den Heliga Skrift som högsta auktoriteten, den kritiska instansen till den existentiella verkligheten. Där måste man börja. Vara tydlig med den Heliga Skrifts plats i vår kyrka. När den har fått återta sin plats i centrum för kyrkans liv, då kommer vissa saker att gå av sig själva.

Vad är ditt intryck av synodens arbete?
- Arbetet flöt i lugn och ordning. Visst förekom det en del rabalder i kulisserna, men i samlingssalen kunde en anda av ansvarstagande bland delegaterna förnimmas. Där rådde alltså lugn, stillhet, en känsla av ansvar på något sätt.

Du har nu en mandatperiod på tre år framför dig och arbetet är oändligt. Tror du att du kommer att ha lyckats förändra saker och ting vid slutet av denna period?
- Jag är utbildad etiker och jag arbetar efter tre linjer. Den första är den socio-analytiska. Den andra den hermeneutiska  och den tredje den praktiska.
Den första kan sammanfattas i verbet se. Jag tror att jag behöver tid att se. Men jag tror också att jag sett tillräckligt eftersom jag är en son av den här kyrkan och jag har arbetat som pastor i en del församlingar, särskilt i Brazzaville där jag tjänade i Mayangui och Poto Poto församlingarna. Jag har även varit distriktsföreståndare, även om det inte var så länge. Allt detta har gett mig tillfälle att observera vissa förhållningssätt, händelser, gester, uttalanden, handlingar. Med Guds nåd kommer jag att kunna använda mig av det jag sett och hört för att söka initiera någonting som kan leda till förändring. Jag vill upprepa att det i första hand gäller att återge den Heliga Skrift på sin rätta plats i kyrkan. Det är fundamentalt.

Du tillhörde avgångsklassen som kallades ”Lusemo” [välsignelse] av pastor Buana. Finns det något samband mellan detta namn och valet av dig?
(Skratt) - Idag finns det tre från ”Lusemo” i ledningsgruppen för kyrkostyrelsen, syster Monique Loubassou, pastor Djema och jag. Är det ett uttryck för pastor Buanas föraningar? Vi vet inte. Men då vi kollegor från samma avgångsklass möts, så säger vi till varandra att vi har ett visst ansvar, då denne store andliga ledare, som pastor Buana var, präglade oss med sitt uppträdande. Jag har inte för avsikt att handla i strid med hans undervisning.

Är det något viktigt problem som du vill lyfta fram som vi inte tagit upp i detta samtal?
- En aspekt av mitt kommande arbete, och må Gud hjälpa mig med det, berör vår kyrkas relationer till andra länder. I begreppet andra länder lägger jag Afrika och resten av världen.

Vad gäller Afrika bör vi stärka våra relationer med våra vänner i det Evangeliska Samfundet i Demokratiska Republiken Kongo. Redan har mycket gjorts inom ramen för samarbetet mel-lan våra två kyrkor. Men vi behöver göra mer tillsammans och utöka antalet samarbets-områ-den vad gäller kultur och ekonomi – en naturlig fortsättning på vårt pastorsutbyte. Men vi behöver reflektera mycket mer över vilka gemensamma initiativ som behöver tas gällande ekonomi och kultur. Kulturellt tillhör vi två närstående folk, varför vi har saker att bevara och göra tillsammans.

Vad gäller Centralafrika så har vi fakulteten för protestantisk teologi i Yaoundé som vi var med och bildade 1959-60. Yaoundé-fakulteten har spelat en framträdande roll gällande ut-bildning av den protestantiska eliten, speciellt på teologins område. EEC får inte vända sig ifrån kallelsen att ansvara för denna institution, men vi ser tendenser på att så sker.

För övrigt behöver vi inleda samarbete med andra kyrkor i Afrika, speciellt med dem i vår närhet, såsom Kameruns Presbyterianska Kyrka, den Evangeliska Kyrkan i Kamerun, vissa kyrkor i Centralafrikanska Republiken. Detta med tanke på den protestantiska identiteten i vår del av Afrika.

Varifrån kommer vår tröghet? Idag är det samarbete som gäller, inte att isolera sig. Idag är det fråga om att skapa olika makrokosmos för att kunna göra samordningsvinster. Men i vårt kyrkliga sammanhang är det det motsatta som sker. Se till exempel på Brazzaville som har uppdelats i två distrikt. Det går emot det dynamiska. Medan omvärlden går mot samman-slagningar ägnar vi oss åt uppdelningar. Vi utvecklar attityder som leder till schismer. Alltid delar vi upp och det gör oss bräckliga och försvagar oss i bekräftelsen av vår identitet. Vi behöver rätta till detta, både i små och större sammanhang. Vi bör förstärka våra relationer med Svenska Missionskyrkan och de andra skandinaviska kyrkorna och med den Protestantiska Federationen i Frankrike.

Säkerligen finns det en del känsliga personer som störs, de som förespråkar självständighet och autonomi. Det är sant. För min del menar jag att begreppet autonomi inte hör hemma i kyrkans språkbruk, eftersom de svenskar som kom hit, inte kom för att kolonisera oss och vi därmed skulle behöva en autonomi. Nej, nej, Kyrkan är universell samtidigt som den talar in i nationella ramar. Där hon finns lokalt bör hon uttrycka sitt universella budskap, och där kan svenskar, fransmän, kanadensare, etc. verka. Det är det som ger Kyrkan sin universella karaktär.

----------------------------------------------------

Svenska Missionskyrkans förbönskalender 22 januari 2006

Ekumenik
På många platser samlas man denna vecka till ekumeniska bönesamlingar. Vi ber om den Helige Andes närvaro, kraft och välsignelse vid alla dessa samlingar.

Hela Människan
Hela Människan är en del av de svenska kyrkornas sociala arbete för att ge stöd till människor som befinner sig i en utsatt situation. Arbetet bedrivs av självständiga enheter på uppdrag av församlingarna. Det lokala arbetet går ofta under namnet Ria. Be för dem som arbetar i detta viktiga sociala arbete.

Costa Rica
Svenska Missionskyrkan samarbetar med ett ekumeniskt center DEI i Costa Rica. Be om Guds vägledning och välsignelse i det teologiska arbetet för marginaliserade grupper i Centralamerika.

-----------------------------------------------
Det elektroniska veckobrevet skickas varje onsdag eftermiddag direkt till alla som har anmält sitt intresse.

Du som vill prenumerera måste först registrera dig på www.missionskyrkan.se/registrera
Gör sedan dina val på
www.missionskyrkan.se/prenumerera


Internationell mission, brev

Svenska Missionskyrkan