Svenska Missionskyrkans veckobrev om mission
17 december 2003

Kära missionsvän!

Mission tillsammans – 125 år i världen, det är temat för insamlingen till mission i andra länder som pågår i våra församlingar. Missionsgudstjänster pågår från första advent till trettondedag jul. En stor glädje och inspiration märks på många håll och vi ser med förväntan fram emot offerresultatet, som lägger en viktig grund för missionsarbetet det kommande året.

Under året har mycken information gått ut via veckobreven om mission. Dessutom hänvisar vi till missionsbilagan av Sändaren som distribuerades för några veckor sedan. Vill någon ha bilder så finns det möjlighet att få bilder via vår hemsida www.missionskyrkan.se Dessutom har en CD-rom-skiva framställts med bilder från Ecuador, Indien, Japan, Kina och de båda Kongo-republikerna. CD:n och missionsbilagan kan beställas från Gummessons Bok & Musik, tel 08-674 07 90, fax: 08-674 07 91 eller gummessons@missionskyrkan.se

Detta veckobrev är det sista för året, eftersom vi gör uppehåll under jul och nyår och återkommer i januari.

Vår Asiensekreterare P-O Sveder Renklint, som besökt Kina och Indien i höst, ger en liten hälsning och reflexion utifrån sina resor.

För övrigt skickar vi med de olika förbönsämnena också för de kommande veckorna.

Låt mig avsluta med tre meningar från en av adventstexterna (Hebr 10: 35-39), som samtidigt kan fungera som utmaningar gällande vårt missionsarbete:
- Ge inte upp er frimodighet!
- Uthållighet är vad ni behöver!
- Vi hör inte till dem som drar sig undan!

Tack för ett gott missionsår, tack för offer och förbön för vår gemensamma mission!

Med tillönskan om Guds välsignelse och Guds ljus över oss alla, systrar och bröder världen över!

Bertil Svensson
missionsekreterare
-----------------------------------------------------

Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus istället!

Från ett besök i Xinjiang (f d Öst-Turkestan), den autonoma regionen i nordvästra Kina, har två kommentarer etsat sig fast i mitt hjärta.

- Vi har inget hopp!
Jag hörde aldrig den kommentaren själv, men jag hörde den citeras av flera. Det var när vi talade om hur unga uigurer ser på sin situation som man tog fram kommentaren som ett typexempel på hur många känner det. Ungdomarna kan ha skaffat sig en bra utbildning men trots det får de inget lämpligt arbete, utan jobben ges till han-kineser. Uigurerna tvingas ta lågavlönade, okvalificerade arbeten, om de överhuvudtaget får ett arbete.

- Tack för att ni såg oss!
Vi besökte några hem på landsbygden och kom till en kvinna vars son var utvecklingsstörd. Hon bodde mycket enkelt och hade små resurser att använda för att ta hand om honom och syskonen. När hon skulle berätta om sin situation började hon gråta, både av förtvivlan över sin situation och glädje över att någon kom till henne och frågade efter hur hon hade det. Vi kunde inte göra mycket mer än att lyssna och visa att vi brydde oss, men för henne var detta något stort.

Hur många är det som känner att livet är utan hopp? Det kan vara att man, som ungdomarna i Xinjiang, saknar arbete. Man kan känna en meningslöshet över själva livet. Kanske är någon i familjen sjuk och man saknar möjligheter att ge vård. Hur skall man kunna skaffa mat när pengarna sedan länge är slut? Och när skall våldets hopplösa spiral förbytas i hopp och fred?

Ibland kan vi inte göra mer än att gråta med den som gråter. Inte heller vi kan trolla eller ljuga bort en brutal verklighet. Men ibland är detta nog, att veta att det finns någon som vet hur man har det. Ofta kan vi faktiskt göra något, även om det är lite. Vi kan skicka ett julkort med en rad av uppmuntran. Vi kan ge en slant som kan innebära nya möjligheter. Alltid kan vi be till Gud för människor, att han skall öppna vägar som vi inte kan föreställa oss.

I samband med Hindustani Covenant Church´s 40-årsjubileum i oktober i år besökte vi, en grupp svenskar, missionär Ivar Hööks grav i Pune, Indien. Han fick brådstörtat lämna arbetet i Öst-Turkestan och fick dessutom bara verka i Indien några år innan han alltför tidigt rycktes bort genom sjukdom. Han fick inte se stora resultat av sitt arbete i Indien. Men vid det tillfälle vi besökte graven, hade vi just firat jubileumsgudstjänst i en kyrka som räknar över 7.000 medlemmar och med ett stort socialt arbete. Man hade ordinerat åtta pastorer och avskiljt tre missionsarbetare. Vem kan säga att ett liv är bortkastat eller en insats förgäves? Ingen kan i förväg veta vad en människas insats kan få för resultat, stort eller litet!

Därför vill jag uppmuntra dig att kämpa mot hopplösheten! Ge inte upp för egen del, även om det kan kännas frestade! Tänk inte att det inget betyder, det lilla du kan göra - vem är du att mäta! Se människor som ingen annan ser, dela livet som det ser ut och gör det lilla du kan. Gud välsigne dig och andra!

P-O Sveder Renklint
Asiensekreterare
-------------------------------------------

Förbönsämnen

Förbönskalendern vecka 51-2003:

Församlingsledning
Det är ett stort ansvar men också en stor glädje att få vara med och utforma arbetet i en församling genom att vara med i dess styrelse. Vi ber för var och en i vår församling som just nu finns med i vår församlingsledning. (Nämn gärna var och en vid namn i förbönen.)

Mellanöstern
Färdplanen mot fred är inte lätt att förverkliga och många svårigheter måste övervinnas. Förståelse och goda relationer mellan människor är viktiga delar i fredsarbetet i hela området. Vi ber om fred i dessa länder som just nu är drabbade av konflikter.

Förbönskalendern vecka 52-2003:

Fred i världen
Runt om i vår värld finns konflikter och oroshärdar mellan länder och folkslag. Orsakerna kan vara många och tyvärr drabbas ofta oskyldiga människor av krigets fasor. Inför ett nytt år ber vi om fred och försoning och ett slut på de många krigen!

Mission i andra länder
Missionsuppdraget är alltid lika aktuellt och måste hållas levande i våra församlingar. Vi ber om Guds välsignelse för våra systerkyrkor och våra svenska missionsarbetare i samarbete med kyrkoledare och församlingar i olika länder.

Förbönskalendern, vecka 01-2004:

Malmö
Malmö missionsförsamling arbetar för att finna former för ett pionjärarbete i Ulricedalskyrkan. Dit Anden leder oss är de ledord man vill arbeta efter. Därför ber vi om Guds Andes speciella ledning i detta viktiga uppdrag.

Ecuador
Den lilla församlingen i Manta i Ecuadors kustprovins har kunnat bygga ut sin kyrka för att möta det stora behov som man upplevt i stadsdelen Sju dolkstyng. Vi ber för pastor och församlingsledning, om att de ska få vishet och uthållighet i ett påfrestande arbete bland unga människor med drogproblem.


-----------------------------------------------
Det elektroniska veckobrevet skickas varje onsdag eftermiddag direkt till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick


Svenska Missionskyrkan